Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSK-NORSKA
SOCIALDEMOKRATIN OCH
UNIONSFRÅGAN FÖRE 1895
Av G. HILDING NORDSTRÖM.
I. Utgångsläget.
Vida ikretsiar :av Sverges ibefolkning ih’a isiedan gammailt miottagit
im-pulser ’från Norge, i vars politiska inistiitutioner och folkliga
tnaditio-ner de gärna velat se det föreibildliga mönstret för en sund demokrati.
Till denmia thöga uppskattning ihar även biidragit de initryck av landet
ooh dess väsen:, isom förmedlats av det sienare 1800-talets monumientala
norska kuiturpiersionliglheter, i främsta rumm^et Ibsien, Bjö’rnson,
Kielland och Lie. Den politiska kamp, isom utspelades i Norge under
1880-talet odh som fick sin avslutning genom riksrättsdomarnia 1884
odh piarlamenitarismens genombroitt, hälsades även av det
demokratiska Sverge såsom ten triumf för ifolkfrihet och folkstyre och ökade
de vänstersinnade elemientens S3mpati för ooh känsla av gemieniskap
med broderlandet. Motisiatsen mellan No^rges liberala istiorting och
Sverges konservativa riksdag stärkte ytterligare intiycket av Norge
som ett diemokratiskt föiregångsland. Insikten om denna motsättning
blev hos stora grupper av isvenskar en källa till ett växande intresise
fÖT Norge och norskt politiskt liv och lärde även många att skatta
unionen allt högre :som ett styrkebälte mot hotande faror utifrån och
att därför jämväl skänka sitt stöd åt tanken på en refoirmering av
unionen till en förening mellan fria odi jämlika kontrahenter.
Men jämsides härmed hade allt större skaror av norrmän börjat att
i unionisförbindelsen ise ett hinder för det egna landets utveckling till
nationell självständighet och politisk fullmyndiigihet. Norges
framskjutna kulturella Sitällning och ökade betydelse som ekonomisk
faktor syntes dem stå i motsättning till vad landet betydde inom unionen.
Norge tyckte sig vara hänvisat till att, som det isagts, föra ett
politiskt skuggliv under Sverges förmynderskap, vilket enligt Bjömison
var sårande för ’’selvstendigihetens 3eresf0lelse’\ Att unionen dock
ännu hade många vänner i Norge såväl inom högern som vänstern stod
höjt över allt tvivel, om också denna unionsvänlighet för de konser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
