Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Hilding Nordström
vativas vidkoimmanide itilil nåigonj del berodde på latt unionieni föreföll
dem verka siom en nyittig ibromsiapparat på vad de ibetraktade som
norsk demagogi.
Det var emellertid försit, ;sedan fö’rf:attningskampen förts^ till seger,
som norsk vänster kände sig stark nog att våga ta upp -striden, för
kravet på Norges liks;tälli’gthet mom unionen. Den förlitade sig härvid
på bundsförvantskap med dsen unga nioirska siociiaMemokratin, och
denna såg sig jämväl redan av taktiska skäl nödsakad att förena sig
med landets borgerliga vänster i hävdandet av detta anspråk. Endast
på sådant sätt kunde partiet jämna vägen för venstres medverkian till
utökad rösträtt och förbättrade levnadsvillkor för arbetarklassen.
Att även arbetarna i Sverge ’skulle ’sympatisera med den norska
demokratin låg av flera skäl i sakens natur. De hade en livlig känsla
av isamhörighet med ett folk, vars breda lager i likhet med Sverges
industriarbetairklass saknade minnen oich traditioner, oöh de hyste ett
slags jämlikhetsisympatier för en stat, vilken ej släpade på den. tumgia
böirdan av anklagande föirpliktelser moit tn svunnen, gloriös
storhetstid. Och den unga svenska arlbetardemokratin kände sig dragen till ett
land, som var utan adel och sitåndspirivilegier, vilket saknade
byråkratisk förvaltningsmakt och storgods äga rdöme, och som ägde en
försvarsorganisation, vars of ficerskåir ej liksom i Sverge nära på var
ett utvidgat rididairhus. Svensk vänster i gemen siatte pris på att ha
till granne en mation, som det förunnats att leva i hägnet av en utav
folket själv skapad, fri författning, vilken hade visat sig kunna, trots
beskuren rösträtt, främja demokratisk samhällsutveckling och hävda
folkets självstyrelse och frihet gentemot kvardröjande
byråkratisk-aristokratiska aspirationer.
De i 1880-talets Sverge inflytelserika medborgare, som Ellen Key i
sitt år 1889 hållna göteborgsiföredrag kallaide "storsvenska",
betraktades både av norsk och svensk dem^okrati såsom all vänsterns
gemensamma fiende. Desisas övermakt i svensk politik bidrog i ej ringa grad
till att befordra den arbetarskandinavism, som alltifrån medio av
1880-talet hade börjat att skjuta fart.
Sedan vetostridens vågor lagt sig, rådde någon tid relativ
vindstilla i unionsfrågan. Sverdrup hade åren närmast efteråt utan
framgång fört fönhandlingar med den themptanderska regeringen
rörande vissa unionsspörsmål, och problemet om en reformering av
ut-rikesärendens behandling hade jämväl dryftats, men
åsiktsdivergen-serna hade icke framkallat upphetsning i någotdera landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
