Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Hilding Nordström
varuti hian fnamlaide sin på dj-upigåenirie fiorskninigar igrunidad^e
mening rörande Nior;ges istatsr-ättisliga iställniinig- ’till Sverge. Deitta
inlägg i unronsdebatten gjoirdes juist vid en ’tidpunkt, då (högern och
vänistem i Norge, soni dittillis kunnat i istort enas i fråga om
inställning till olika ’brännande unionsproibkm, (börjat intaga fråii
varandra ’Skiljaktiga ’ståndpunkter isåväl ibeträffiande mål <s;om vägar för
noirsk uniionspolrtik, ett isärgående, isioim skulle under 1890-taleit isitälla
mot vairandra: niorsk venisti^e, idelvi’s understödd av isvenisk vänster
å ena isidan, ocli norsk höger med isitöd i visis mån ’av isitoiisvenska
grupper på iden andra sidan.
Den no’riskia högern var vid denna tid oibestridligen positivt
unions-vänliig. Den isatte isig icke eimot en utvidgning av unionsgemeniskapen,
förutsatt latt idenna kom till istånd på grundvalen av fullt
likaberättigande imellan ide bägge länderna. Vems tre däremoit nöjde isig numera
ej längre med ilikaberättigande. Desis mål var norsk självständiighet,
vilket med hänsyn itill den aktuella istridsfrågan olm resp. länders anh
del i den geniiensamma utrikesistyrellsen innebar, atit eni utskiftning av
den bestiående gemenskapen borde enligt éms uppfattning genomföras
på sådaint isätt, att alla norska regerings ärenden inkluisive de:
utrikels-politiska skulle böh:anidlais och avgöras uteslutande: av norska
myn-digiheter. Alltså ingen gemensiam utirikesminiister uitan en särskild
nonsk utrikesminister, ansvarig allenast inför det norska Sitortinget.
Man bestred visserligen från norsk venistres i da, att det dolde sig
någon unions f ientlighet bakom idenna dess iSitåndpunkt.^ Men man
gjorde å andra sidan varken då eller sienare någon hemlighöt av sina
tvivel på unionens väirde, även om de konstitutionella frågorna skulle
bliva ordnade. Man befarade nämligen inoim iden samlade vänstern,
aitt isitridigheter under alla förhållanden skulle komma att oroa
unionsförhållandet på grund av de bägge ländernas olika ställning, Norges
känsla av underlägsenhet gentemot Sverge o. s. v. Den norske
socialdemokratiske ledaren Ludvig Meyer utvecklade några år senare dessa
synpunkter närmare. Han framhöll därvid bl. a. att Sverge till hela
sin struktur var konservativt, Norge däremot demokratiskt.
Konstitutionellt erbjöd den svenska författningen vissa garantier för
upprätthållandet av en kungamakt med konservativt färgade prerogativer,
1 Egentligen har allenast historikern professor Ernst Sars utpekats såsom
obetingad och öppen fiende till unionen. Ludvig Meyer^ Unionssagen i Norge
och H. Koht, J. E. Sars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
