Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895 11
Norska mtionaHster funnos likväl, isom^ ej voro tillfreds med att
vapnen vilade. Till dem hörde ibl. a. Björnson. Vid en norsk
arbetar-fest på Bastiljdaigen den 14 juli 1889 blåste han till strid icke endast
mot den storsvenska politiken. Han försökte även att sätta upp de
norska arbetarna mot sina svenska kamrater. Men slikt tilltalade ej
den norska arbetarklassen: det blev itredubbla protester.
Socialdemokratiska föreninigen i Kristiiania, sociiaiHsitiska larbetarföreningien och
det norska arbetarpartiets landsmöte opponerade sig mot alla
unions-politiska spekulationier, som kunde leda till att "opsegge Nationalhadet
hvilket er isiaa megöt mere beklagligt, som Arlbeiderne i allie Lande
saa-ledes ogsiaa i Sverige har den samme Interösse", såsom det stod i
Kristianiiaresolutiionen. Och Bergensarbetarna sitröko unde^r med att
brännmärka Björnsons nationellia agitation såisom ett "Fors 0g paa a t
opsegge det norske smaafolk mod det sven’ske".
Svenska arbetare gick denna kontrovers emellertid nästan
oamärk-ligt förbi. Björnsons tal omnämndes visiserligen i Social-Demokraten
och likaså mötet i Kristiania, men några kommentarer eller
protester hördes ej av. Fram emot 1890 och 1891 syntes det emellertid ånyo
draga ihop sig till storm. Ett av de första sj^mtomen på en
tilltagande spänning mellan de båda unionsländerna utgjorde
försöken att komma den sedan 1874 existerande s. k. mellanrikslagen till
livs, vilken medfört betydliga fördelar för det ekonomiska livet i bägge
länderna. Efter det tullpolitiska systiemskiftet i Sverge hade man
omsider beslutat en revision av lagen, varefter en ny mellanrikslag
1890 kom till istånd. Därmed hade ett allvarligt hugg mattats mot den
unionella intressegemenskapen. Från socialdemokratisk sida kunde
likväl icke mycket göras till eller från i isaken, och även denna händielse
passerade förbi utan att väcka någon egentlig siensation i den tidens
socialdemokratiska press.
For norsk selvfolelse däremot kändes denna i sig själv ej så stora
fråga i viss mån som en chodk. Man sårades av att det ialltjämt bland
vissa grupper av svenska medborgare syntes existera en uppfattning,
att Norge endast vore ett slags ersättning åt Sverge för förlusten av
Finland. Svenskarna, sades det, tycktes på grund härav anse sig ha
rätt att anlägga överstiatssynpuinkter med avseende på sitt lands
förhållande till Norge.
Ett nytt irritationsmom.ent skapade vid denna tid den svenske
vetenskapsmannen och specialisten på unionshistoria, professor Oscar
Alin, Våren 1889 utgav han ett stort författningshistorisfct arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
