Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Edberg, Rolf: Ryssen i arbete och vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Rolf Edberg
män kommo efter, gick det där så till, att arbetaren grävde en liten
grop i gatan med en handhacka, varefter han i sakta mak gick bort
till en stenhög ett 20-tal meter därifrån, återvände med en sten
dinglande i handen, lade ned den i gropen och krafsade litet sand omkring
den för att sedan upprepa samma procedur. När man på olika
områden sett dylika arbetsmetoder förstår man så innerligt väl, att det
där med de 800 procenten inte ligger utanför möjligheternas gränser.
Det hela är bara en fråga om: pro primo personlig energi och pro
sekundo en habil effektivisering av olika arbetstempon.
Herrarna i och kring Kreml insågo naturligtvis redan från början,
att om "arbetarnas och böndernas republik" skulle kunna hävda sig
och i möjligaste mån bringas i paritet^ mied västerlandet, så måste
det andra takter till. Man framställde maskinen som ett sakrament
och arbetet som en helig ritual. Det visade sig emellertid vara svårt
att få den flegmatiske ryssen att inse det fina i kråksången. Hans
innersta väsen uppreste sig mot alla taylor-bandmetoder. Kreml
hittade på ett system med stötbrigader, och stötarbetarna eller
udarni-kerna blevo männen och kvinnorna för dagen i SS SR, de bästa
av dem utmärktes som "det socialistiska arbetets hjältar". Det gick
bra till en tid. Under den första femårsplanen, som fullföljdes på
fyra år, ökades arbetskapaciteten inom industrin med 41 %, och för
den andrai femårsplanen beräknades en stegring med 63 %. Efter
några år började emellertid stötbrigaderna stanna i växten och t. o. m.
sacka bakåt. Effekten hade inte blivit den önskade.
Då uppträdde emellertid stachanovrörelsen på arénan som en deus
ex maöhina. Enligt den vanliga versionen uppstod rörelsen helt
spontant bland gruvarbetarna i Donezbäckenet till glädje och gamman
för Stalin och därmed hela hans folk. På initierat håll vet man
emellertid berätta, att initiativet kläckts i Kreml efter många och
långa överläggningar. Sedan planerna väl utformats började man
med ljus och lykta leta efter en arbetare, som skulle bli den räddande
ängeln, och fann nere i Donezbäckenet en kraftfull gruvarbetare
Alexej Stachanov, som genom att lägga om själva arbetsmetoderna
lyckades bryta 102 och sedermera 227 ton kol per dag i stället för
normerade 7 ton. Hans rekord har sedan överträffats av flera andra
gruvarbetare.
Därmed var emellertid signalens till den nya rörelsen given, och
officiellt välsignad spreds den snabbt över hela landet för att s. a. s.
gjuta nytt liv i udamikemas gamla läglar. Stötbrigaderna blevo inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
