Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk-norska socialdem^okratin och unionsfrågan före 1895 93
Stortingets beslut väckte våldsam harm i Sverge, vars konservativa
press förde ett mer än vanligt hotfullt språk. Det sades rent ut, att
norrmännen nu hade brutit riksakten. Härefter kunde Norge icke göra
gällande några rättsanspråk gentemot Sverge. Den redan existerande
likställigheten måste upphöra av sig själv. Gentemot de i viss mån
förstående synpunkter på norrmännens handlingssätt, som en del av
Sverges liberala press anlade, reagerade de konservativa
åskådningarnas målsmän skarpt. De liberala organen fingo veta, att de endast
utgjorde "s. k. svenska tidningar". Den fosterland slö sa
socialdemokratin gitte man icke ens polemisera mot. T. o. m. ljumt norskvänliga
uttalanden i det moderatliberala Aftonbladet gåvo anledning till sådana
utgjutelser, som att alla redliga människor måste, enligt Vårt Land,
förnimma en "känsla av djupt iförakt för dessa betjäntsjälars låga
kryperi. Det enda, som ännu kan väcka förundran är, att tidningen
fortfarande skrives och tryckes — på svenska".
Social-Demokraten lät emellertid icke detta "storsvenska skrävel"
passera oanmärkt utan svarade med lika kraftladdade luttryck.
Sverges arbetare, betonade tidningen, har intet gemensamt med
regeringspressens skriverier. "Vi tala icke samma språk", fortsatte den.
Av-såge högern att sätta handling bakom sina starka ord, då, slutade
tidningen, bleve situationen allvarlig. "Söken I driva svenska folket till
angrepp och angrepp med väpnad hand i broder folkets rätt och frihet,
så han I därmed själve lössläppt inbördeskriget.^^ Aug. Palm, som
kom till orda några veckor efter det den värsta upphetsningen lagt
sig, ville reducera hela det norska bråket till "en strid mellan
bour-geoisi och monarki", vari norska folket icke hade några verkliga
intressen. På sitt vanliga manér under dessa oppositionsår passade
Palm på att koppla ihop unionsstriden med de inre konflikterna inom
det svenska partiet, i det han klandrade partiorganen för att de
"applåderat" de norska socialisternas uppträdande på den norska
vänsterns sida i unionsfrågan. Enligt Palms uppfattning skulle detta
komma att vrida arbetarrörelsen på sned.
Frågan om konungens sanktion på stortingsbeslutet blev aktuell i
samma drag. Därmed började på allvar den utdragna striden mellan
konungen och stortingsmajoriteten och det norska statsrådet, en strid,
fylld av politisk spänning och dramatiska poänger. I medio av mars
1892 förklarade konungen i norskt statsråd, att han väl gick med på
Soc.-D. 4/3 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
