Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 (r, Hilding Nordströni
resolution: "Gaaende ud fra, at unionen med Sverige, selv
indskrsen-ket till et told- og försvarsförbund med en fselles konge, er en
hind-ring f0r den politiske utvikling ba&vder forsamlingen, at det
socialdemokratiske arbeiderparti med alle midler, som staar till raadighet,
b0r arbeide for unionens oplosning og den demokratiske republiks
indforelse".^^
Endast någon vecka efteråt kastade Jeppesen ut det lösenord, som
han (hoppades skulle bli de norska socialdemokraternas samlingsrop
under stundande strider: "broderfolkenes vel krsever unionens
opl0s-ning!" Det skulle emellertid visa sig, att denna paroll icke vann
allmän tillslutning inom partiet utanför huvudstaden. Socialisterna i
Bergen angrepo sålunda ståndpunkten såsom passande de borgerliga
partierna men oförenlig med internatiomalismens grundprinciper.
Inom stortinget bragtes konsulat frågan ungefär samtidigt på nytt
fram i förgrunds ställning. Den 1 mars 1892 antog stortinget
Mour-sunds dagordning, i vilken förklarades, att konsulatfrågan vore ett
uteslutande norskt spörsmål, som borde behandlas och avgöras allenast
av norska statsmyndigheter. Endast den därefter följande boskillnaden
finge bli föremål för förhandlingar mellan Sverges och Norges
statsmyndigheter.^^
Moursunds dagordning tolkade givetvis icke till fullo den norska
socialdemokratins syn på unionsproblemet, men den pekade likväl mot
en utveckling, som socialdemiokratin var villig att främja.
Prof. Nielsen har i siina dagboksanteckningar den 1/3 1892 med tydlig
an-ispelning på Casinomötet givit uttryck åt en uppfattning om arbetarpartiets
unionspolitik och samhälls farlighet vid denna tid, som kan antas ha varit rätt
vanlig i norska konservativa kretsar: ^^Socialdemokraten synes at have stor
Lyst til at faa Optoier istand, og det kan vsere, at denne kan blive
tilfreds-stillet. Partiet raader over en veldisciplineret Skare, som dertil nu er saa
passelig ophidset, at den ikke behöver mange Ord, tforinden den slaar til."
Y. Nielsen, Da Unionen skulde briste.
Det äger sitt intresse konstatera, att norsk historieforskning på mer än
fyrtio års avstånd ifrån då inträffade händelser anlagt en annan synpunkt på
dessa ting, än vad den samtida stortingsmajoriteten gjorde. Dagordningens
brist bestod i, framhåller Keilhau, att den sköt de formella spörsmålen i
förgrunden på bekostnad av realiteten och därigenom frestade alla parter att falla
tillbaka på ståndpunkter, som hade intagits under tidigare konflikter. Härtill
kom, skriver han, att dagordningen i sig själv led av en aHvarlig defekt.
Konsulatväsendet hade ju nästan i 78 år och på uttrycklig norsk önskan utgjort en
unionell angelägenhet. Under sådana förhållanden kunde icke gärna urgeras,
att upplösningen av denna gemensamhet vore ett "uteslutande norskt spörsmål",
icke ens om Norge skulle ha haft rätt att säga upp gemenskapen. Men det
finnes, tillägger förf. ironislct, en urskuldande faktor, som man ej bör förbise:
den (bland norrmännen) nästan fullständiga okunnigheten om internationella
seder och bruk. Keilhau a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
