Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 (r, Hilding Nordströni
och kritiserade såväl de bisyften, venstre sökte främja i sin
unionspolitik, och dess misstänkliggörande av socialdemokratins patriotism
som också arbetarnas hånfulla och oförstående inställning till
landets nationella intressen.
Hans norska partikamrater inläto sig icke på något meningsutbyte
med honom under själva kongressen. Att han likväl icke kunde
betraktas som en fullt auktoritativ tolk för åsikterna inom det norska
ai^betarpartiet bekräftas därav, att partiets huvudorgan längre fram
energiskt protesterade mot att Meyers uppfattning skulle falla
samman med partiets. Icke heller från svenskt håll möttes Meyer vid
kongressen av några instämmanden. Branting lät förstå, att
unionsfrågan i och för sig betraktades med ganska likgiltiga ögon av
Sver-ges ai^betare, men att den svenska socialdemokratin likväl alltjämt
slöt upp på den officiella norska partiståndpunkten "för att stå i full
samklang med sina norska bröder.
Snart inträffade händelser skulle ytterligare bestyrka, att
socialdemokratin i Norge icke stod enig i unionsfrågan. Redan påföljande
månad — i september 1892 — sammanträdde det norska
arbetarpartiet till landsmöte, vid vilket Jeppesen och Knudsen försvarade
den hållning, som partiledningen intagit under de gångna kritiska
månaderna. Partiets ledare ströko ånyo under sin mening, att då
partiet vore alltför svagt för att hindra, att unionsstriden bleve till
skada för arbetarklassen, de hade valt att arbeta för att söka få bort
unionen så snart som möjligt, dock utan att härvid ha velat göra
detta krav till en programsak för partiet. Unionsspörsmålet gav
anledning till ingående debatter vid landsmötet. Huvudopponent var
Meyer, vilken ånyo tryckte på nödvändigheten av en avspänning
i unionsfrågan för att rum skulle kunna ges för positivt
demokratiskt reformarbete.
Det visade sig under diskussionen, att flertalet icke delade
partistyrelsens åsikter. Med en rösts majoritet beslöt mötet slutligen göra
det uttalandet, ’’at arbeiderpartiet vil st0tte enhver bestrsebelse, der
tillsigter en snarlig og for vort land vserdig lösning av forholdet —
men vil paa den anden side ogsaa av al kraft modarbeide enhver
be-strsebelse der skjonnes i denne sag at folfolge noget andet formaal".
Beslutet innebar, att det norska socialdemokratiska partiet underkände
partistyrelsens uppträdande i unionsfrågan och t. v. frånföll den linje,
som hade lett till att partiet i sin senaste unionspolitik i det närmaste
solidariserat sig med venstres uppfattning och taktik. Alla krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
