Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Händelser och spörsmål - Läget i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det uppgives ganska enstämmigt, att Tyskland överskridit den punkten.
Konsumtionen kan ta sig olika uttryck; den kan avse löpande konsumtion
och den kan avse konsumtion för framställande av kapital. I senare
fallet ökas samhällets förmåga att framdeles producera, såvida
kapitalbildningen avser produktiva nyttigheter. Men om tillgångarna förbrukas
till varken det ena eller det andra, eller till bådadera om man så vill
men i varje fall för onyttiga ting, ökas icke den framtida
prestationsförmågan. Konsumtionen för löpande ändamål har som sagts hållits
tillbaka för att möjliggöra kapitalinvesteringar. Men vilka
kapitalinvesteringar? Först och främst för rustningar, för byggande av fabriker för
surrogatvaror, för t. ex. utnyttjande av mindervärdiga råvaror etc. Den mera
normala kapitalbildningen, den för produktiva ändamål, har eftersatts, och
det påstås från vederhäftigt håll att inte ens normala underhållsarbeten
ske i tillräcklig utsträckning. Järnvägarna lära icke ha tillräckligt med
vagnar, byggnadsindustrin säges icke kunna hålla takt med behovet
(fast väldiga partibyggnader har man råd att bygga), vissa
industrigrenar äro icke längre tillfyllest.
Och prestationen sjunker. Arbetstidens förlängning lär väl redan ha
passerat den kritiska punkten. Det har förr visat sig, att en utökning
av arbetstiden icke medför ett ökat produktionsresultat. Arbetsresultatet
per arbetare lär redan på sina håll tendera att minskas, varvid dock
även sådana omständigheter som användande av sämre råvaror måste
tas med i beräkningen. Bryter man sämre kolgruvor e. d. är det
naturligt, att resultatet skall bli sämre.
Det ifrågasättes också om det tyska jordbruket är i stånd att
producera den ökade mängd livsmedel, som ökade ansträngningar böra kräva.
Än så länge lär väl tyska folket icke ha mått illa av inskränkningarna,
tvärtom har det troligen bara varit till nytta ur hälsosynpunkt med
inknappningar på sina håll, men gränsen kan lätt överskridas. I varje
fa!ll äro tyskarna redan nu icke längre något välnärt folk.
Det förefaller, som om regimen vore ställd mot väggen. Vill man
fortsätta rustningarna i samma eller ökad takt, och det vill man
uppenbarligen, bör också produktionen i övrigt ökas, men är det möjligt?
Man saknar både arbetskraft och kapital och det är icke lätt att se hur
man skall finna någon »utväg ur dilemmat. Annat än genom
utrikespolitiska äventyr.
Det är inte underligt, om belåtenheten är måttlig. Iakttagare ha trott
sig kunna märka en fortskridande trötthet. Propagandan verkar inte
längre. Man har blivit övermätt på fraser. Därom vittnar väl också den
uppmärksamhet som de engelska radioutsändningarna på tyska lära ha
väckt i Tyskland. Man får äntligen veta något om vad som sker i
världen. Det är kanske enstaka företeelser, men det rapporteras nu s. k.
cacanny, d. v. s. att folk gör så lite som möjligt, och även rena
sabotageåtgärder. Det har sagts många gånger förr men det har upprepats
allt oftare, att om och när nazismen möter allvarligt motstånd kommer
den latenta passiva oppositionen att snabbt nog göra sig påmind. Man
kan i så fall bara hoppas, att detta motstånd kommer och att omdömet i
övrigt är riktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
