Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Händelser och spörsmål - Läget i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom lån. Skatterna ha nyligen höjts. I och för sig är höjningen
visserligen inte så särskilt stor men den känns säkert ändå. Inte heller
har man följt några orimliga principer, ty en hårdare beskattning av
ogifta och barnlösa är icke heller på andra håll främmande lika litet
som att avdrag ej får göras för kostnad för hembiträde. Men har man
nu en gång haft det avdraget, känns det antagligen otrevligt, om det
försvinner. Stort till verka dock icke dessa nya skattehöjningar.
Den viktigaste källan för täckning av de jättelika utgifterna för
improduktiva ändamål har dock lånemarknaden varit och är alltjämt. Den
tyska statsskulden är svår att uppskatta, eftersom den endast mycket
ofullständigt redovisas. Den uppgavs för några månader sedan till omkring
26 miljarder mark, en i och för sig icke så särdeles stor summa med
hänsyn till landets storlek, men den sväller i hastig takt. På ett år skulle
den ha gått upp från knappa 18 miljarder, d. v. s. den skulle ha på denna
korta tid ha stigit med nära 50 %. Då vet man emellertid endast föga
om den tillfälliga skuldens storlek, men man vet det, att de sista
försöken att fondera den icke lyckats så som man tänkt. En uppskattning
nyligen kom till en siffra om 50 miljarder för skulden i sin helhet.
Med hänsyn till att den ej motsvaras av produktiva tillgångar är
siffran då ej längre liten.
Det finns även andra sätt att göra skulder än genom att ta upp lån.
Det kan ske också genom att öka sedelomloppet. Det har stigit mycket
starkt på sista tiden. Det är visserligen ingen företeelse, som särskilt
kännetecknar den tyska hushållningen, ty detta omlopp har ökats även
t. ex. hos oss utan att hittills ha medfört några vådor. Det har
emellertid i Tyskland stigit mycket hastigt under sista året eller från 5,5 till
8,2 miljarder. Totala beloppet betalningsmedel uppgives till 10,4 miljarder.
En stark ökning av sedelomloppet utan motsvarande ökning av
kvantiteten varor, som skall omsättas, plägar leda till prisstegring förr eller
senare. Sådan har än så länge icke tagit sig så att säga synliga uttryck
i Tyskland. Därtill är den politiska kontrollen alltför effektiv eller har
åtminstone hittills visat sig vara det. Hur det kan gå i framtiden är
kanske bäst att icke spå om. Priserna äro noga kontrollerade framför
allt på nödvändighetsvaror. Man har i stor utsträckning tillgripit
ransonering, vilket givetvis måste begränsa efterfrågan. Om ingen får köpa
mer än ett visst kvantum, ligger det i sakens natur, att prisstegringen
icke på samma sätt kan göra sig gällande. Därför är ju
ransoneringspolitiken icke något idealtillstånd, men så länge kvantiteterna icke äro
knappare än att de någorlunda förslå, kan folk foga sig i inknappningen.
Vidare håller man en stram lönepolitik. Några löneförhöjningar
förekomma icke ofta i Tyskland. Tvärtom har en lönenedpressning i stor
skala ägt rum, visserligen icke så att de nominella lönerna sänkts men
genom att beskattningen skärpts, antingen de avkrävda avgifterna sedan
kallats skatt eller något annat. Åtskilliga utgå ju i form av »frivilliga»
bidrag. Resultatet blir ju i varje fall detsamma, att den del som
återstår för fritt begagnande minskas.
Ett land kan konsumera lika mycket, som det producerar. I längden
heller icke mera, även om det till en tid kan leva på kapitalförbrukning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
