Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Hansson, P. Albin: Demokrati och maktpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 P. Albin Hansson
liberala kandidater utan vederlag genom andel i vänsterns
representation. 1914 tog socialdemokratiska partistyrelsen initiativ till en fastare
parlamentarisk samverkan med liberalerna, 1917 gick den i koalition
med liberalerna och åtnöjde sig med en styrkefördelning inom
regeringen som stod i omvänd proportion till sammansättningen av
vänsterns andrakammarrepresentation, 1921, 1929 och 1932 tog den
nya initiativ till samverkan och 1933 inledde den förhandlingar med
de tre borgerliga partierna om ett brett lagt samarbete för att föra
vårt land ut ur den ekonomiska krisen. Samarbetsviljan är starkt
dokumenterad.
Bedömandet av motiven för socialdemokratins samförståndssträvan
kan bli olika utifrån och inifrån. Bäst känna vi dem själva och
eftersom jag varit med i partiledningen sedan 1911 känner jag dem väl.
Det kan icke sägas att vi sökt samarbete emedan vi därtill varit nödda.
Vi kunde ha valt en mera partipolitiskt betonad metod. Rent
agitatoriskt fanns mycket som talade härför. Samverkan med liberalerna
väckte oro och missnöje i stora delar av partiet. Förhandlingarna med
C. G. Ekman voro sannerligen icke populära. Men den ärliga viljan
att utnyttja partiets resurser för positivt skapande och icke trånga
partiberäkningar blev städse avgörande.
Detsamma kan sägas om vårt handlande efter 1936 års val, som
gav partiet faktisk möjlighet att behärska andra kammaren utan
samarbete med andra. De borgerliga hade förlorat sin majoritet och även
i övrigt var läget gynnsamt för socialdemokratiskt regerande. En ny
socialdemokratisk regering skulle ha fått en helt annan ställning än
den föregående, med goda möjligheter att pressa igenom sina
förslag eller att utnyttja ett eventuellt motstånd från den borgerliga
majoriteten i första kammaren propagandistiskt med tanke på valen
1938. I själva läget fanns en lockelse att demonstrera partiets makt.
Men vi fortsatte på samförståndets väg och hade glädjen att hos
bonde förbundet möta god samarbetsvilja.
Den gemensamma makt som därmed skapades, blev större än vår
egen och större än någon tidigare under den parlamentariska tiden.
Denna makt har utnyttjats till rikt positivt skapande, men icke så att
minoriteten behövt känna sig ställd utanför. Den omständigheten, att
flertalet av de viktigaste besluten under senare år fattats av en
praktiskt taget enig riksdag, säger nog om arten av samförståndspolitiken.
Oppositionens klagan över partivälde och maktpolitik har heller icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
