Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Hansson, P. Albin: Demokrati och maktpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokrati och makt politik 137
någon god resonans i dess egen iver att framhäva sin andel i vad som
uträttats.
Socialdemokratin kan med hänvisning till sin hållning hittills
tillbakavisa det mot den förda talet om maktsjuka och lust till
partivälde. Men kan den med ytterligare stärkt maktställning bevara sin
behärskning? Blir icke frestelsen att ta för sig för stor, komma icke
massorna att bli mera pockande och finnes kraft att stå emot ett
hårdare tryck? Ho kan skåda framtiden! Men jag tror icke på någon
omskiftning, som skulle komma socialdemokratin att visa ett nytt
ansikte. Jag litar till vår djupgående demokratiska fostran, till vår
förmåga att taga lärdom. Jag gör det så mycket mer som jag vet,
att samförståndspolitiken är övertygelse och ej blott taktik, att den
passar det svenska kynnet och blivit väl förankrad i folkmedvetandet.
Men aktgivandet får icke slappas. Det får icke glömmas att makt
i och för sig icke är rätt, att majoritet i och för sig icke är demokrati.
Majoriteten får icke förtrycka, minoriteten har berättigade anspråk på
att få säga sitt ord och att bli mött med hänsyn. Majoriteten kan
emellertid icke frånhända sig bestämmandet. Det är ett orimligt
anspråk om minoriteten begär ett extra utrymme eller att majoriteten
skall avstå ifrån att göra vad den efter vidsynt och saklig prövning
funnit riktigt, bara därför att minoriteten pretenderar på eftergifter.
Här går det väl aldrig att komma riktigt överens. Det blir alltid svårt
att få minoriteten att förstå att den begär för mycket och oppositionen
mot majoritetsstyre arbetar under svårigheter, vilka göra det
naturligt om den får över sig ett misslynt drag. Hur mycket majoriteten
än bemödar sig att tillgodose och förena skilda intressen kan den
säkerligen icke göra alla nöjda, så länge överhuvud taget
intressemotsatser finnas. Men därför behöver den icke taga emot anklagelser
för maktpolitik.
Att ett parti når majoritet behöver icke betyda partivälde i dålig
mening. Här begår man ofta det misstaget att man i själva strävandet
efter majoritet ser ett ont. Men kan man tänka sig ett parti, som
avböjer anslutning från ett flertal? Skulle högern göra det, skulle de
frisinnade göra det? Säkerligen icke. De göra det icke i de
kommuner som de kunna behärska. De komma icke att göra det när det
gäller riket. När de varna mot att giva ett parti flertal, är det därför
att det är ett annat parti som har utsikterna^ därför att man själv
uppgivit hoppet. Att ett parti får flertal innebär heller icke att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
