Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Fredriksson, Karl: Det fria ordet i partitjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FRIA ORDET I
PARTITJÄNST
Av KARL FREDRIKSSON,
Det fria ordet är något som kräver bestämningar, oftast beträffande
graden av dess bundenhet och beroende. Det tryckta ord som icke
tjänar materiella intressen är sällsynt i våra dagar, har kanske alltid
varit det. Om ett försök till orientering skall ha någon anknytning till
verkligheten, bör man helst utgå ifrån att det fria ordet är en
arbetshäst i skaklar och sele. Den diskussion som inriktar sig på att
fastställa gränsen mellan fri press och icke fri press har smugglat in en
propagandalögn i premisserna. Diskussionen på detta tema löper
därför sällan risk att komma till riktiga slutsatser, (Vilket i allmänhet
inte är meningen.) Vill man ha något ut av en undersökning på den
punkten, är det närmast frågan att efterforska vilka intressen pressen
avser att tjäna och i vilken större eller mindre grad pressens
bundenhet av intressen ger utrymme för personliga meningsyttringar av
hjärta och övertygelse. Ty att ett sådant utrymme finns, och att det
ibland kan vara stort nog, är lyckligtvis också en del av sanningen.
I borgerlig press hävdas ideligen att den socialdemokratiska
partipressen är strängt insnörd i partidisciplin. För den som själv är part
i målet är det svårt att vara domare. Om detta gäller för den
anklagade, gäller det av samma skäl för den andra part som både anklagar
och dömer. Den som yttrar sig i vittnes roll får nöja sig att hänvisa
till egna rön och iakttagelser.
En av de vanligaste föreställningarna är den om partipiskan, som
ständigt smäller om öronen på de socialdemokratiska journalisterna.
Jag har prövat yrket på olika platser, som medarbetare och
redaktionschef i den socialdemokratiska dagspressen och senare, efter ett
mellanspel i ungdomsförbundets tidning, som medarbetare i partistyrelsens
informationsavdelning. Detta borde ha givit mig något tillfälle att
stifta bekantskap med partipiskan. Men till dags dato har jag inte
lyckats få tag i vare sig snärten eller skaftet på det berömda
redskapet. Om jag i detta sammanhang haft skäl att notera något
anmärkningsvärt, så ligger detta däri, att inskridande uteblivit även
i fall — jag tänker här på ett alldeles speciellt — då många både
partivänner och icke partivänner formligen pekat på lämpligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
