Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Fredriksson, Karl: Det fria ordet i partitjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Karl Fredriksson
av en tillrättavisning. Denna återhållsamhet har i hög grad ökat min
även förut stora respekt för den personliga kvalitén hos männen i
partiledningen. Jag har blivit styrkt i den uppfattningen, som också
bygger på andra indicier, att man i partiet, eller i varje fall i den
ansvariga partiledningen, är ytterst obenägen att vidtaga någon åtgärd,
som kan ha karaktär av undertryckande eller repressalier gent emot
folk som av ärlig övertygelse hävdar en för partiet eller partiledningen
obekväm ståndpunkt.
För att detta första resultat av granskningen icke skall föranleda
förhastade genmälen, bör här genast noteras, att partiets stadgar
ställer bestämda gränser för vad en partimedlem och alltså även en
parti journalist får tillåta sig. Denna gräns finnes angiven i
uteslutningsparagrafen och har följande lydelse:
Medlem, som uppträder förrädiskt mot partiet eller genom systematiskt
osolidariskt uppträdande uppenbart skadar partiet eller bedriver propaganda i
uppenbar strid mot partiets allmänna grundsatser och därigenom skadar partiets
verksamhet kan av partistyrelsen uteslutas. För uteslutning fordras % av de
avgivna rösterna.
Detta gäller för alla partimedlemmar, och bryter någon däremot,
vare sig parti journalist eller vilken partimedlem som helst, är det
partistyrelsens skyldighet att ingripa. Några restriktioner därutöver,
speciellt avsedda att reglera yttrandefriheten i partipressen, finnes icke
i partistadgarna, och mig veterligen icke heller i praxis. Ingenting
hindrar givetvis, att vilken som helst medlem i partiledningen eller
partiet personligen kastar sig över och okvädar en misshaglig
partiredaktör eller parti journalist. Jag vill inte inbilla mig själv eller någon annan,
att påtryckningar av detta slag absolut inte förekommer. Men jag har
det bestämda intrycket att personerna inom de centrala parti- eller
fackföreningsinstanserna mycket sällan ingriper på detta sätt. Mig har det
hänt en (1) gång, det är nu mer än tio år sedan, i form av
uppringning och temperaments fullt morrande från LO :s dåvarande
ordförande. Då hade jag också ärligt förtjänat ovett på grund av
uppsåt-ligt storsnutigt och arrogant skrivsätt. Jag morrade tillbaka, varpå
vi högaktningsfullt och ilsket lade på luren var i sin stad. Är det
sådant man kallar partipiskan, så gärna för mig. Men jag måste då
fråga: vilka mildhetsanspråk ställer man på en LO-ledning eller en
partiledning, om den inte ens får ha rätt att skälla igen mot en
uppnosig parti journalist? Och vad är det för anspråk på frimodighet,
om den som skall mopsa opp sig inte tål en skopa ovett?
Att enskilda partivänner eller lokala grupper försöker öva påtryck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
