Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - I fredens tjänst - Braatøy, Bjarne: Arbetarinternationalismen på avskrivning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarinternationalismen på avskrivning?
203
För att rädda situationen och få arbetet över på ny bog, kunde
man inställa offentliggörandet av Internationalernas s. k. resolutioner.
Dessa skulle få ett mera vägande innehåll, om alla deltagarna visste,
att de blott skulle brukas för inre orientering inom Internationalens
ledande organ. Internationalerna själva skulle då bli det enda de i
denna tid förmå^ nämligen hjälpmedel i det ömsesidiga
informationsarbetet. Den personliga kontakten mellan arbetarrörelserna i olika
länder skulle på detta sätt också vinna i värde. Bägge delarna är
nödvändigt, informationsarbetet emedan man till och med i de länder, där
arbetarpartierna sitta i regeringen, behöver andra informationer än
vad diplomatin och pressen skaffar, den personliga kontakten därför
att man bdhöver en internationell personkännedom till och med om det
icke blir något annat kvar av arbetarinternationalismen än det
humanitära arbetet för flyktingarna.
Ingen har anledning att kasta sten, därför att det internationella
arbetet ligger till som det gör. Dessa brister ha alltid förelegat. I
mindre kritiska och mindre ansvarsfulla tider gjorde det bara inte så
mycket. I vart fall har ingen gjort någon energisk insats för att
rätta till bristerna. För närvarande märker man en tendens att lägga
skulden på de landsflyktiga arbetarorganisationerna och deras
representanter i Internationalerna. Detta är dock blott ett utslag av ett
bruk som präglar internationell politik, nämligen att finna en
syndabock. Att ta konsekvenserna av denna uppfattning skulle dessutom
innebära, att man hällde ut barnet med badvattnet. Man skulle
därigenom avskära sig från det erfarenhetsområde, som de landsflyktiga
arbetarrepresentanterna tillföra Internationalerna. Som
informations-organ skulle Internationalerna förlora ännu mer i värde. De som
bleve kvar skulle stå inför precis samma vanskligheter och med precis
lika tomma händer som förut.
Den del av den internationella arbetarrörelsen, som har det
lyckligare ställt, har dessutom anledning att gå till självrannskan. Den
brittiska arbetarrörelsen har en egen organisatorisk uppgift i
internationellt hänseende, vilken den fullständigt svikit sedan den under
åren 1924 till 1930 höll en rad konferenser med arbetarrörelserna i
de andra delarna av världsriket, de så kallade British Commonwealth
Labour Conferences. Vad den franska arbetarrörelsen företar
innanför dess världsrike, få Internationalerna i varje fall icke något gott
av. Det kan av denna översikt se ut som om de nordiska
arbetarrörelserna stodo med palmkvistar i händerna. Det finns ju ett soH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
