Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Svanberg, Victor: Social diktning under arbetarrörelsens genombrottsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Victor Svanberg
klass av tyska rikemansbarn, som med hjälp av grekisk konst
bibringas på samma gång skönhetskänsla och patriotism. Därefter
ställes mot denna glada, friska tingdom fattigskolans bleka, tärda barn,
som inte kunna fostras till annat än underdånig kanonmat:
Allt ifrån sin födsel knappt välkomna
Hos föräldrarne i brödlöst hus,
Ofta nog de hungriga fått somna
I ett kyffe utan luft och ljus.
Ur en gränd, der solen aldrig skiner,
Blott till släp och slit de dragas fram.
Bland fabrikens bullrande maskiner
Glädjens ört står grå af stenkolsdam.
Knappast har väl Snoilsky menat att ge denna skärande kontrast
tillämplighet på svenska förhållanden. Svenska arbetare har han
praktiskt taget aldrig skildrat.
I sin okunnighet rörande faktiska sociala förhållanden är Snoilsky
alls inte ensam bland författarna. Man kan snarare påstå, att denna
okunnighet är typisk för hela den socialt intresserade
åttiotalsgene-rationen av svenska författare. Det är mer än talesätt, att fattiga
och rika i 1800-talets Europa voro två nationer; de levde
bokstavligen skilda av murar, och att övervinna avståndet var svårt ej blott
för den som kom nedifrån utan också för den uppifrån kommande.
Fredrika Bremer klagade på 1830-talet, att hon ej kunde skildra
folkets liv, emedan hon ej kände det — annat än från sjukbäddar.
Diktarna hade inte hunnit mycket längre femtio år senare. När
Röda rummet togs för en Zolaimitation, en systematisk
verklighetsskildring, förklarade Strindberg, att han aldrig varit i Vita bergen,
dit han förlagt romanens proletariatscener. Hur pass tunt underlaget
för Bååths danska och Ola Hanssons skånska arbetarbilder var, har
redan antytts. Med rörande öppenhjärtighet har Gustaf af
Geijer-stam erkänt sin och sin samtids sociala okunnighet i en artikel i
Revy 1885, "En kulturbrist". Han skriver där: "Detta är hela den
närvarande kulturens stora gapande kräftsår. Vi som . .. tala och
skriva om folket och de arbetande klasserna, vi som ivra för deras
hjälpande i moraliskt och intellektuellt hänseende, vi känna icke deras
liv, vi förstå icke deras tankar." Geijerstam själv strävade ärligt att
bota bristen. Han uppsökte och studerade omsorgsfullt jordbrukar-,
fiskar- och arbetartyper, innan han skrev "Fattigt folk" och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
