Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Svanberg, Victor: Social diktning under arbetarrörelsens genombrottsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Social dikining under arbetarrörelsens genonibrottsår 235
mellan 80- och 90-talets sociala intentioner. Det har förut nämnts,
att Geijerstam under 80-talet hämmats som social diktare av teorin
om den opartiska, blott verklighetsåtergivande konsten. Under
90-talet kastade han alla sådana spekulationer. "Vilse i livet" är en med
stark och öppen personlig inlevelse gjord redogörelse för ett
kriminalfall. En arbetare har dödat sin lilla son för att bespara honom de
lidanden, han har att vänta. Faderns egna bittra erfarenheter:
fosterhem, inneboende, ofrivilligt faderskap o. s. v. ha gjort tanken på
sonens befrielse till en fix idé. Fråga är, om ej Geijerstam med denna
psykopatiska studie givit sitt bästa bidrag till den litterära
diskussionen av sociala problem.
Det återstår att nämna nittitalets omfångsrikaste sociala roman,
Selma Lagerlöfs Antikrists mirakler, 1897. Romanens ämne är
socialistisk agitation bland katoliker på Sicilien. Socialismens jordiska och
kristendomens himmelska lyckorike uppställas som motsatser.
Människornas kastningar mellan dessa båda ideal ger romanen dramatiskt liv.
Slutresultatet blir, att skillnaden mellan de båda evangelierna är
mindre väsentlig än präster och socialistagitatorer tro. Den gamle påven
får vid bokens slut avslöja en högre vishet: livets börda är svår att
bära, var och en som lättar den^ är värd att erkännas som frälsare.
Det är lätt att kritisera romanens verklighetsfrämmande
problemställning. De sociala motsättningarna äro realiteter, dem man inte
bortresonerar med välmenta funderingar om nyttan av illusioner. Man kan
i själva verket rikta samma kritik mot hela det slutande 1800-talets
sociala diktning. När den inte är pessimistisk, är den utopisk. Den
saknar säker förankring i realiteternas värld.
Men dikt är dröm. Det är till sist inte som vetenskaplig analys,
diktningen fyller en egen funktion. Diktens egenart är att ge gestalt
åt önskedrömmar. Från Rydbergs Prometeus och Ahasverus till
Selma Lagerlöfs Antikrists mirakler är det slutande 1800-talets sociala
diktning idel drömmar om ett samhälle, vari klassmotsättningen är
upphävd. Därigenom har den tjänat socialismens sak, hur litet den än
varit genomtänkt socialistisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
