Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Ahlberg, Alf: Humanitet och akademisk skolning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himianitet och akademisk skolning 269
slitning fått en banal anstrykning, skulle man kanske kunna säga, att
det musiska är detsamma som human kultur. Således ’’intet, som är
främmande för human kulturDenna inskription står som motto på
ett av våra universitet, men är den verkligen karakteristisk för den
akademiska mentaliteten? Jag vill icke göra mig skyldig till
otillbörlig generalisering, men nog förefaller det som om särdeles mycket, som
till sitt väsen är "amusiskt", trivs förträffligt i dess sällskap, ja isom
om man ofta just bland den (akademiska ungdomen mötte en
förvånansvärd kult av det "amusiska", en förkärlek för brutalitet,
våldsdyrkan, hänsynslöshet, ett knäfall för alla gudar, som göra stort larm
i världen, en egendomlig vördnad för besinningslösa paroller och
vildvuxna myter. Man skulle t. ex. kunna hänvisa till den inte så sällan
ovärdiga ton, vari debatterna på detta håll föras. En gåpåaraktig
jargong, som sätter en särskild ära i att i kampen med motståndare
använda språkets mest vulgära ord, förväxlas med den kraft och
klarhet, som Foibos kräver av de kransade. "En sten, mina herrar, är
intet argument", utbrast Fichte otåligt, när studenterna i Jena sökte
vederlägga hans filosofi medelst stenkastning. Det förefaller
åtmin-stone som oiii mången akademiker i vår tid hade en benägenhet att
förväxla glåpord (som ofta äro mycket mera kännbara än stenar)
med logiska argument. Man har en alldeles överdriven veneration för
spiritualiteten, t. o. m. då denna är av mycket gottköpsartad natur.
Kvickhet — därtill ofta av rätt tvivelaktig art — anses som en
viktigare egenskap för debattören än saklighet och sinne för det väsentliga.
Och ehuru man vanligen är ytterst ömtålig om eget skinn, har man
en förvånansväd okänslighet för piskrapp på andras rygg. Man kan ju
kanske säga, att sådant är småsaker. Låt så vara, men symptom äro i
allmänhet skenbart små och det är faktiskt här fråga om symptom på
en mentalitet, som har föga med human kultur att skaffa och lätt
låter sig bruka i tjänst hos tidens gudar.
Om jag eljest har rätt i att den intellektuella skolning, som det
akademiska livet ger, ofta nog har föga att skaffa med human kultur,
med det i djupare mening "musiska", så måste det väl vara ett eller
annat fel med denna. På något sätt har den brutit sig ut ur ett större
kukursammanhang, isolerat sig från detta. Den har på ett ödesdigert
sätt renodlat vetenskapligheten och gjort den till självändamål. Detta
har lett till en ytlig intellektualism, som haft en benägenhet att uttorka
eller stänga till själslivets djupare källsprång och såsom reaktion
manat fram en ännu ytligare och mera livsfientlig antiintellektualism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
