Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Ahlgren, Stig: Nyhet och sensation i historisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Stig Aid gren
Det vemod, som Sylwan känner uppstiga inom sig när han
konstaterar de borgerliga veckobladens degeneration, räknat från tiden
för deras kampvissa blomstring i saimband med 1800-talets
frihetsrörelser, hänför sig icke så myccket till företagartypens brutalisering
som till pessimism inför massorna. "Publiken — skriver Sylwan —
har blivit så mycket större och har så mydket mindre förutsättningar’’.^
Men borde han då inte ge relief åt sitt yttrande genom att häpna över
latt den fria konkurrensens guldåder pressat de breda lagren så djupt
ned i kulturell omedvetenhet att de betedknar ett återfall i jämförelse
med 30-åriga krigets slavmassor?
För det sociala problem som skymtar i pressens nivelleringsarbete
skyddar sig Sylwan med en typisk amerikansk slogan: ’’amerikanism".
Hian tolkar utvecklingen så att den stora demokratin i väster,
invecklad i en lika ödesdiger som anstötlig masskurtis, fjärmat från sig den
lilla borgerliga elit som byggt upp den engelska
tidningsmannatradi-tionen. Med en f. ö. myaket aktningsvärd baklängessuck efterlyser
Sylwan överklasstidningen av Times’ strama typ, det högtidliga
skämtlynnet i Punch och det redbara uppsåtet i en tidskriftsfossil som "la
Revue des deux mondes". Från Sylwans synpunkt sett vore det en
välgärning mot civilisationen om folk blev analfabeter igen, så att
bara några få utvalda kunde läsa odh tidningarna hållas på en riktigt
hög nivå. Tidningen blir självändamål, de bildningstörstande
massorna en besvärlig storhet att räkna med i den liberala intelligentsians
ögon.
"Må vara — skriver Q, D. Leavis i sitt arbete "Fiction and the
reading public", s. 85 — att galleriet tog "Hamlet" för ett
melodrama, det var icke desto mindre Shakespeares jamber som ringde
det i öronen och det återstår att bevisa att icke den enklare
publiken njöt för fulla muggar av den elisabethanska dramatikens
långrandiga scenimonolog; det är gagnlöst att vilja påstå att den skulle
föredragit Tom Mix eller ’Tarzan, apornas son’."
Man kan våga paradoxen att en lärpojke på Shakespeares tid hade
mer kultiverad smak än en Citykontorist eller en gruvarbetare i Neville
Chamberlains England, alla folkbibliotek till trots. Lärpojken var en
stor amatör på realistisk litteratur, han tålde inte buskteater och ville ha
saker skildrade ungefär som de gått till. Detsamma gällde svinaherden
och bokhållaren i landsortshålorna. När de lät hejda sig på torget eller
1 Sylwan: "Pressens utveckling under det 19:de århundradet’’, 1924, s. 62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
