Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juni 1939 - Stolpe, Herman: Kampen mellan »hungriga» och »mätta» stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Herman Stolpe
transoceana kolonier. Han fördömer uttryckligen förkrigstidens
aktiga kolonialpoiltik" och förklarar, att Tyskland måste inrikta sig
på att bli en stark kontinentalmakt. Expansionsmöjligheterna ligga
österut, och skall målet nås, bör gränsen i väster, i varje fall tills
vidare, läggas fast och Englands välvilliga neutralitet förvärvas, bl. a.
genom att kolonialkraven läggas åt sidan. Sedan Min kamp
skrevs, har emellertid mycket hunnit ske. Den tyska upprustningen
har ägt rum i forcerat tempo. Med välbehag såg den engelska högern
ett nationalsocialistiskt Tyskland växa fram, ett Tyskland, som
förklarade sig ha till huvuduppgift att bekämpa kommunismen. Man
hade ingenting emot att hjälpa Tyskland ett stycke på väg österut, så
att de bägge antagonisterna fördes närmare varandra. Så kom det sig,
att demokratins bålverk i öster, Tjeckoslovakien, offrades. I sin
tjänstvillighet gick den brittiska utrikesledningen så långt, att den icke nöjde
sig med en passiv åskådarroll utan hjälpte till att lägga snaran om
delinkventens hals, assisterad av orådsanande franska diplomater.
Och dock hade Hitler redan några år tidigare anslutit sig till
kolonial-krävarna, som öppet förklara, att elementär rättvisa kräver, att
Tyskland återfår sitt kolonialvälde. Härigenom kastas blixtljus över den
engelska utrikesledningens hopplösa svaghet: Man hjälper Tyskland
på traven i öster och inhöstar som motprestation ej ens, vad Hitler i
sitt programm.atiska huvudarbete anger vara skäliga eftergifter: ett
uppgivande av Tysklands koloniala anspråk.
När Tjeckoslovakien offrades i Miinchen, hade det kollektiva
säkerhetssystemet inom Nationernas förbund redan slagits i spillror. Det
första grundskottet er^höll den kollektiva säkerheten, när Japan 1931
gjorde sin framstöt i Manchuriet. Några år senare blev det en annan
medlem av Nationernas förbunds råd, Italien, som demonstrerade sin
lojalitet mot N. F.-akten, Kelloggpakten m. fl. fredsavtal, genom att
kuva Abessinien och grundlägga ett nytt imperium romanum. De
’’hungriga’’ staterna ha alltså givit sig ut på jakt, och det förefaller
som om aptiten skulle växa, i den mån de lägga sig till med byte. Det
återstår emellertid att se, om icke Japan gapat över väl stora stycken,
och Italien torde ha funnit, att fångsten hittills givit mer ben än kött.
Tyskland har t. v. nöjt sig med att följa parollen i Min kamp
och med sig införlivat områden, som geografiskt hänga ihop med
Tyska riket. Men kolonialkraven göra sig allt starkare gällande — när
detta skrives, skall riksståthållare von Epp just öppna en stor
kolonialkongress i Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
