Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juni 1939 - Stolpe, Herman: Kampen mellan »hungriga» och »mätta» stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen mellan "hungriga’’ och ’’mätta’’ stater 387
Diktaturstaterna vilja ofta göra gällande, att de äro överbefolkade,
och att de av detta skäl måste vidga sitt livsrum. Begreppet
överbefolkning är tacksamt att utnyttja i den politiska debatten, ty det
utlöser en känsla av indignation, som rätt kanaliserad kan bli ett
politiskt krafttillskott. Tidigare låg det nära tillhands att peka på den
omfattande arbetslösheten och göra gällande, att den var en mätare på
överbefolkningens omfattning. När Italien började erövringskriget
mot Abessinien, fanns det en arbetslöshetsarmé på cirka 1 milj.
italienare, och det hävdafdes, att Italiens överbefolkning hade just denna
omfattning. Abessinien måste erövras, för att de arbetslösa italienarna
skulle få levebröd.
Hur ohållbart detta resonemang är, visar en jämförelse med de
’’mätta" staternas arbetslöshet. England och U. S. A. ha miljonarméer
arbetslösa, och de ha ej kommit tillrätta med sitt
sysselsättningsproblem, därför att de besitta stora och rika delar av jorden med gles
befolkning. Det finns ej anledning att i detta sammanhang diskutera
arbetslöshetens orsaker, men uppenbart är, att det ej kan sättas
likhetstecken mellan arbetslöshet och överbefolkning, ty i så fall skulle
U. S. A. vara överbefolkat. Däremot kan det med bestämdhet påstås,
att innehavet av tropiska kolonier icke löst någon europeisk stats
befolkningsproblem.
Hela den vita befolkningen i kolonier, protektorat och
mandatområden uppgick 1935 till endast 4,5 milj. Frånräknas de franska
medelhavsbesittningarna och Porto Rico, vilka äro belägna i omedelbar
närhet till moderländerna och knappast äga utpräglad kolonialkaraktär,
skall man finna, att den återstående vita befolkningen icke ens utgör
1 proc. av totalbefolkningen (250 milj.). Den viktigaste förklaringen
härtill är givetvis, att vita ha svårt att finna sig tillrätta i områden
med annat klimat än det europeiska. Trots att läkarvetenskapen gjort
stora framsteg i bekämpandet av de tropiska sjukdomarna, härja
dessa svårt, ja, de moderna kommunikationerna ha i stora områden
t. o. m. bidragit till dessa sjukdomars ytterligare spridning. Sociala
omständigheter lägga därjämte hinder i vägen för en mera
omfattande emigration till tropiska områden. De vita arbetarna måste uppta
konkurrensen med de infödda, dessas låga levnadsstandard pressar
ned även de vitas, varigenom en forcerad proletarisering inträder.
Tillkommer blodsblandning uppstår ett biologiskt-socialt problem av
svårartad karaktär.
Vita, som söka sig frivilligt till kolonier med ett främmande klimat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
