Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juni 1939 - Wizelius, Ingemar: Hjalmar Söderberg, åttitalist och trettitalist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Söderberg, åttitalist och trctiitalist 405
emot, den sinnliga, kunde och borde en normal ung man ägna sig
åt ungefär en gång i veckan. Men hela denna sida av tillvaron
ansågs icke ha någon allvarlig betydelse, det var icke något som kunde
göra en människa lycklig eller olycklig, det var enbart komik; ett
stoif till roliga historier och en lika angenäm som hygienisk
förströelse, när man hade lyft sin avlöning och druckit en halva punsch.
Men på mellantiderna sysselsatte hela det sexuella livet endast föga
de aktningsvärda och hyggliga bland männen; de funno dess
funktioner osköna och oanständiga, eller som de helst sade svinaktiga,
emedan de icke kunde utföra dem utan att känna sig som svin."
Ett samhälle, som på detta sätt ställt erotiken i skamvrån, måste,
menar Hjalmar Söderberg, vara felkonstruerat.
I Doktor Glas, 1905, tar författaren upp ett djärvt tema: är ett
mord under alla omständigheter en brottslig handling? När boken
kom ut, väckte den stor indignation; det berodde på att en läkare
på ett raffinerat sätt tar livet av en äcklig präst. Men det finns
en annan, mindre uppmärksammad episod, som varierar temat.
Det är ganska vanligt, noterar doktor Glas i sin dagbok, att man
ber honom företa fosterfördrivning. Han vägrar av princip, men
inte alltid med gott samvete. Aktningen för livet, menar han, kan
drivas för långt. Det har han sett exempel på. En ung flicka bad
honom en gång — förgäves — om hjälp. Det var inte svårt att
neka; fallet var inte särskilt ömmande. Hennes pappa hade pengar;
han skulle nog gifta bort henne med den skyldige. Så skedde också.
Men några år senare fick doktor Glas tillfälle att se den
förstfödde: "Enorma apkäkar, hoptryckt kranium, små onda och slöa
ögon. En idiot, det var klart vid första ögonkastet."
Det är här fråga om en ny form av samhällelig dubbelmoral.
Fosterfördrivning är förbjuden. Lagen inpräntar aktning för
människoliv. Men den tar ingen hänsyn till skillnaden mellan en riktig
människa och ett missfoster. Därför kan ett sådant fall, som det
relaterade, inträffa. Samhällsmoralen har nämligen inte endast
förhindrat aborten, utan den har även vållat att barnet fötts som idiot.
Det är doktor Glas övertygad om:
"Det vidriga djuransiktet förföljer mig ända hit in i mitt rum
med sina små onda, slöa ögon, och jag sitter och läser hela
historien i dem.
Han har fått just de ögon med vilka världen såg på hans mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
