Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Blom, Holger: Grönska åt storstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 Holger Blom
trots detta ej större parkyta per invånare än omkring 14 kvm. För
de enskilda stadsdelarna gälla följande siffror: Södermalm 5; Gamla
staden 1; Kungsholmen 7; Norrmalm, Vasastaden och Östermalm
sammantagna 5. Sistnämnda siffra ökar till 2.5 om såväl Hagaparken
som Norra och Södra Djurgården medräknas. Ingen av dessa siffror
når upp till det nämnda minimitalet. Det är emellertid som nämnts
vanskligt att härvidlag draga några detaljerade slutsatser. Att
Stockholms äldre delar sakna parker torde dock framstå som ett faktum.
Som exempel på de omständigheter som inverka vid bedömandet av
dylika frågor kan framhållas Stockholms läge vid vatten, vilket ju
har en synnerligen stor betydelse ur rekreationssynpunkt.
Vid stadsplaneläggning av nya områden är det givetvis ingen
svårighet att, om en tillräckhgt framsynt politik föres, för park avsätta
erforderlig mark. Så sker i allmänhet vad Stockholm beträffar, ehuru
vissa anmärkningar ibland kunna vara befogade beträffande den
avsatta ytans lämplighet för ifrågavarande stadsdels speciella
park-behov. Ej sällan visar det sig att parkmarken består av de ytor, som
ratats för bebyggelse, huvudsakligast branta sluttningar mot nordligt
väderstreck, vilken marktyp är synnerligen olämplig för t. ex.
anläggandet av lek- och bollplaner. Vid vissa bostadsområden såsom dylika
avsedda för hus med barnrika familjer, där anordnandet av stora
lekplaner är ett livsvillkor, bli på sådan mark anläggningskostnaderna
mycket höga.
Svårare än vid nya områden är anskaffandet av erforderliga
parkytor inom de redan bebyggda delarna av staden. Att inom vissa av
Stockholms centralare delar såsom Vasastaden, Norrmalm, Gamla
staden och Södermalm ett behov av ökade parkytor gör sig gällande är
ovedersägligt. Framförallt måste plats erhållas för barnens lek. För
att råda bot på bristen härvidlag utlägges tid efter annan genom
stadsplaneändring något kvarter eller någon del därav till park. Exempel
härpå inom Södermalm är f. d. kvarteret Droskan vid
Folkungagatan—Södermalmsgatan. Men den, som en varm augustidag besökt
såväl denna plats som den mycket närbelägna, av barn till
bristningsgränsen frekventerade Björns trädgård, förstår att betydligt större
ytor erfordras.
Staden växer. De tättbebyggda områdena rycka allt närmare vad
som förut blott varit avlägsen förortsbebyggelse. Om man icke i tid
avsatt friområden i stadsplanen för förortsbebyggelse, kunna
synnerligen otrevliga förhållanden inträda, när i framtiden folkmängden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
