Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Olberg, Paul: De baltiska staternas ödesproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De baltiska staternas ’ödesproblem 441
och de rikstyska nationalsocialistiska organisationernas
undermineringsarbete.
Med anledning av presidenten Roosevelts budskap till Hitler har den
tyske diktatorn bl. a. till de baltiska staterna riktat den förfrågan
huruvida de känna sig hotade av Tyskland. Där hava Estland och
Lettland svarat "Nej", under det att Litauen, vars sår ännu starkt blödde
efter Memels annektering, har givit ett undvikande svar. Förvisso
väntade ingen mer uppriktighet av svaret än av frågan. Men den, som
har lärt känna stämningen i de baltiska länderna på ort och ställe, kan
lätt begripa, med vilka blandade känslor de meddelade Berlin sina
upplysningar. I själva verket leva de baltiska folken sedan år och dag,
men särskilt sedan den nationalsocialistiska annekteringen av
Tjeckoslovakien, i ett tillstånd av den största osäkerhet. Överallt, i Estland,
Lettland såväl som Litauen, märker man en intensiv oro inför hotet
mot dessa länders oavhängighet. "Vem vet", hör man ofta, "kanske
är redan vårt lands ödestimma slagen?" Alla utan undantag, såväl de
officiella kretsarna som även de olika folkskikten, frukta ett angrepp
från det nationalsocialistiska Tyskland. På våren 1939 voro alla
enstämmigt av den uppfattningen, att vid den närvarande internationella
konstellationen ingen fara från Sovjetrysslands sida existerade.
"Fienden är i Väster". Detta var den allmänna meningen. Efter Memels
annektering hette det i de baltiska länderna: "Fienden har ryckt
närmare." Hitlers svar till Roosevelt har ej det ringaste kunnat mildra de
baltiska folkens känsla av oro.
Ända tills för några månader sedan, närmare bestämt så länge
förbindelserna mellan Tyskland och Polen officiellt betecknades såsom
"vänskapliga", stodo de baltiska staterna inför frågan: "Skola vi
orientera oss efter det bolsjevikiska Ryssland eller efter det
nationalsocialistiska Tyskland? På vilkens sida skola vi ställa oss i händelse av
krig mellan Tyskland och Ryssland?" Denna fråga är till den dag,
som i dag är, icke avförd från dagordningen. När de tysk-polska
förbindelserna tillspetsade sig och möjligheten av ett krig mellan dessa
länder började sysselsätta sinnena, uppstod i de baltiska länderna en
ny fråga: "Med Polen eller Tyskland?" Hur bedömas nu dessa
frågor?
De baltiska staternas officiella utrikespolitiska linje är som bekant
en neutralitetspolitik. Alla tre länderna äro principiellt beredda att
med vapen i hand försvara sin neutralitet, visserligen under en viktig
förutsättning: om de ha garantier för ett aktivt understöd av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
