Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Olberg, Paul: De baltiska staternas ödesproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 Paul Ölberg
västeuropeiska stormakterna. Ty de äro på det klara med att de i
längden icke med egna krafter kunna hålla stånd mot den mäktige fienden.
Ett sådant understöd vore desto mer trängande, som de tre baltiska
staterna icke gemensamt och sammanslutna utan isolerade skola
upptaga försvaret. Ett militär förbund mellan dem är så gott som
osannolikt, av olika skäl. Var och en av dem tror sig på detta sätt kunna
undvika att för sin grannes skull bli invecklad i ett krig. Var och en
hoppas att genom denna politik kunna bevara sin oavhängighet. Bl. a.
fäster Estland den största vikt vid att orientera sin utrikespolitik
efter Finland — och genom Finland efter de andra skandinaviska
länderna. Lettland avvisas såsom bundsförvant av Estland även därför
att Lettland alltid har eftersträvat en dominerande ställning i ett block
av de baltiska staterna. Slutligen hyser man intet förtroende till
Ulmans på grund av hans tyskvänliga inställning. Med Litauen är
varken Estland eller Lettland böjt för att sluta något intimt förbund,
emedan detta land mer än Estland och Lettland befinner sig i en
farozon. Dessutom är man osäker om den erforderliga hjälpen från de
västliga demokratierna skulle inträffa i rättan tid. I detta tragiska fall
skulle ju neutralitetsplanen förbli på papperet. Varför då en onyttig
blodsutgjutelse? Denna uppfattning är tämligen utbredd i de baltiska
länderna.
De baltiska staternas neutralitetspolitik uppbäres, som sagt, av
tanken att förskona länderna från ett krigs ödeläggelser. I nära
sammanhang därmed spelar den omständigheten en viktig roll, att dessa stater
i händelse av ett tysk-ryskt krig varken vilja bestämma sig för det
bolsjevikiska Sovjetryssland eller det nationalsocialistiska Tyskland.
De betrakta det ena såväl som det andra landets seger som en fara för
sin nationella oavhängighet. Båda parterna äro för de baltiska
länderna ett ont. Och dock är det sannolikt, att de besuttna klasserna och
Baltikums högerriktade element skola välja det nationalsocialistiska
Tyskland såsom det mindre onda, helt enkelt därför, att de hoppas att
i ett fascistiskt Tyskland kunna bevara sin sociala ställning. De räkna
med att i Tyskland deras privatekonomiska intressen i varje fall till
en del skola finna ett skydd, under det att de av en sovjetrysk
ockupation vänta sig en fullständig konfiskation, en ruin av sin ekonomiska
existens och alla drakoniska åtgärder från bolsjevismens politiska
system.
Ej heller de arbetande massorna, arbetarna och bönderna, kunna
entusiasmeras för sovjetdiktaturens system. Trots detta skulle de troligen
vid ett val mellan Tyskland och Ryssland besluta sig för det senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
