Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Olberg, Paul: De baltiska staternas ödesproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 Paul Ölberg
så att säga förmildrande omständigheter. Utan tvivel låta regeringarna
leda sig av den gemensamma önskan att av Hitler erhålla en högtidlig
förklaring, att han icke hade några angreppsplaner gentemot deras
länder. Alltid, sade de sig, kan kanske en sådan förpliktelse en gång
vara nyttig, nämligen om internationell rätt skulle komma att gälla.
De å sin sida drömma ju icke en gång om att angripa Tyskland.
Tar man de baltiska länderna var för sig, så dikterades helt enkelt
fördraget för Litauen. Efter Memels annektering har Litauens
ekonomiska läge i hög grad försämrats, då nästan 90 proc. av den litauiska
exporten gick över Memels hamn. Litauen påtvingades av Tyskland
ett mycket ogynnsamt handelsfördrag. Likaså har det inrepolitiska
läget icke erfarit någon förbättring. Kabinettet är visserligen
ombil-dat, men de demokratiska partierna ha icke framdragits till deltagande
i regeringen. Regeringspolitiken har förblivit reaktionär. Bl. a. har
nyligen en rundskrivelse utfärdats, som ännu mer än förr har
inskränkt församlingsfriheten. För- och eftercensuren arbetar med den
förra ivern. Det var tal om en politisk amnesti; men hittills har det
förblivit vid talet. Utrikespolitiskt försvagad, inrikespolitiskt utan en
fast demokratisk grundval, undertecknade den litauiska regeringen
Hitlers diktatpakt.
För den lettiska regeringen var avslutandet av nonaggressionspakten
ett lätt samvetsproblem. Som redan anförts, är Ulmans totalitära
regering mycket hitlervänligt inställd. Dess utrikespolitik är de facto
orienterad efter Tyskland. Den skulle vilja i krigsfarans stund finna
hjälp helst hos det nazistiska Tyskland, icke hos Ryssland, ehuru den
likaså har slutit en nonaggressionspakt med Sovjetunionen; och icke
hos de västeuropeiska demokratierna, vilka kunna komma i
betraktande som den tyska nationalsocialismens krigsmotståndare. De
borgerligas ångest för en bolsjevikinvasion, ifall Ryssland eller ett
västeuropeiskt block skulle övertaga garantin av de baltiska staternas
oavhängighet, utnyttjas naturligtvis i propagandasyfte av den lettiska
officiella politiken till förmån för en tysk orientering.
Vad slutligen Baltikums minsta land, Estland, beträffar, torde här
ha varit av särskild betydelse den nämnda önskan att äga en skriftlig
förpliktelse av det aggressiva Tyskland, att det vill leva i fred med
det estniska folket. Den estniska handelns betydande avhängighet av
den tyska marknaden torde likaså ha spelat en roll vid avslutandet av
pakten. Hur det än vara må, med hänsyn till Estlands senaste
utrikespolitik, som försöker orientera sig efter de skandinaviska länderna, är
avslutandet av fördraget med Berlin icke fullt begripligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
