Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Hoppe, Ragnar: Arbetarna och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARNA OCH KONSTEN
Av RAGNAR HOPPE,
Konsten är liksom litteraturen och musiken en källa till glädje
och andlig stimulans. Den tillhör våra oförytterligaste privilegier
som medlemmar i ett kultursamhälle, och den kräver stillhet,
samling och frihet för att vi fullt skola kunna tillgodogöra oss
dess värden. Därför skall man alltid gå till konsten med öppet
hjärta, mottagligt sinne, och utan alla förutfattade meningar. Ha
då alla människor behov av konst? — Den frågan kan inte
besvaras ensidigt. Mänskligheten fcestår av så många olika slags
psykiska typer, att även de intellektuella intressena fördelats ganska
ojämnt. En person med utpräglad fallenhet för t. ex. matematik eller
fysik kan stå tämligen främmande för de sköna konsterna, men detta
är dock inte någon regel. Den starkt (musikbegåvade finner i
utövandet eller njutandet av tonkonsten en naturlig utlösning för sitt
djupaste själsliv lika väl som den litterärt inställde i läsning av sina
älsklingsförfattare. För en naturvetenskapare blir sysslandet med
naturens hemligheter ett slags religion.
Enligt min uppfattning bör man därför aldrig försöka att tvinga
på någon ett intresse, för vilket det inte hos personen i fråga existerar
en naturlig resonansbotten. Det tjänar till ingenting, ja gör kanske
snarare skada än nytta.
Viktigast blir under alla förhållanden, att var och en får tillfälle
att odla och utveckla de andliga förmögenheter, vilka för honom eller
henne kännas som de mest centrala och i djupare mening
livsbefordrande. Det tillkom’mer samhället att i största möjliga mån sörja för
realiserandet av denna önskedröm. Men liksom alla människor ha
både syn- och hörselsinne, så äga vi alla mer eller mindre sinne för
det sköna i musiken och konsten, även om vår uppfattningsförmåga
är synnerligen begränsad och outvecklad. Och för att livet skall få
ett värde utöver det materiella blir det därför av den största vikt, att
vi inte från början avs’käras från alla möjligheter till utveckling på
dessa områden av mänskligt liv. Dessa möjligheter böra vara lika
stora inom alla samhällsklasser, då säkerligen den medfödda
begåvningen är det. På denna punkt måste vi sätta in alla våra
ansträngningar för att försöka åstadkomima större rättvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
