Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Litteratur - Sovjetunionens Kommunistiska Partis (bolsjevikernas) historia - Freund: Schacht, Funk och Tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 461
dessa skiljaktigheter. De bildade en gång rörelsens sorgligaste kapitel.
Det är att vanställa det historiska händelseförloppet eller rättare sagt,
det är en ren förfalskning, då författaren till denna historia skjuter över
på socialdemokraterna-mensjevikerna ansvaret för bolsjevikernas
splittringsmetoder. Det är tvärtom ett historiskt faktum, att bolsjevikernas taktik
från början, d. v. s. från 1903, syftade på att spränga partiet. Lenin var
den klassiske mästaren i splittringstaktiken — och Sinovjev hans
utprövade assistent på området. Vi påminna om grundandet av Komintern
med sina 21 upptagningsvillkor, som inledde splittringen av den
internationella arbetarrörelsen. Stalin använder sig av splittringsmetoderna lika
ivrigt som Lenin och Sinovjev tillsammans.
Representanterna av det gamla bolsjevikiska gardet, Rykov, Trotzky,
Bucharin, Kamenev o. s. v., som under de senaste åren avrättats, skymfas
och baktalas. De kallas för »spioner», »förrädare», »fascister», o. s. v.
Tydligen trodde bokens författare genom dessa skymfningar kunna
rättfärdiga de barbariska avrättningarna. Men i verkligheten draga de endast
skam över den bolsjevikiska staten, vars grundare och dignitärer stämplas
som »politiska skurkar».
Stalin förhärligas av den officielle historieskrivaren högröstat och utöver
alla gränser. Naturligtvis är Stalin sedan Lenins död »folkens ende
ledare», som ensam kallats att leda sovjetstaten och det bolsjevikiska partiet.
Sanningsenliga, utan förutfattade meningar tillkomna historiska verk
giva en helt annan bild av den ryska utvecklingen under de sista
årtiondena än detta propagandaverk från Sovjetunionens kommunistiska parti.
Bland mycket värdefulla objektiva studier kan man rekommendera »Ryska
Socialdemokratins Historia» av Martow-Dan (Berlin 1926, Verlag Dietz
Nachfolger) och »Bolsjevismens Historia» av Arthur Rosenberg (Berlin
1933, Rowohlt-Verlag).
Paul Ölberg,
Rudolf Freund: Schacht, Funk och Tredje riket. Internationell Politik 4.
Kooperativa förbundets bokförlag 1939. Pris 1:—.
Funks övertagande av Schachts post som Tredje rikets högsta
ekonomiska ledare tages i denna skrift till utgångspunkt för en framställning
av de aktuella utvecklingstendenserna inom tysk ekonomi. Denna
anknytning är både lycklig och berättigad, ty det ifrågavarande personskiftet
kastar ett blixtljus på de ekoniomiska striderna som under de senaste åren
pågått i Tyskland och genom denna händelse fått sin länge förberedda
utlösning. Schacht är, såsom klart framgår av hans tidigare skrifter, en
företrädare för en strängt liberal ekonomisk ideologi, som endast
motvilligt — och som nödfallsutväg — accepterade den redan på hans tid
skeende förstärkningen av det statliga ekonomiska inflytandet, medan
Funk framstår som en nationalsocialistisk partifunktionär, vars program
är näringslivets »totala» underordnande under rörelsens politiska mål.
Efter en presentation av de båda personligheterna lämnar författaren en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
