Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Jödal, Ole: Sovjets utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sovjets utrikespolitik 495
Geneve det franska kravet på säkerhet som förutsättning för
av-rustning.
^ Tyskland avvisade alla planer på ’en östpakt. I istället anslöt sig
Sovjet den 18 september 1934 till N. F. och undertecknade 1935 en
ömsesidig biståndspakt med Frankrike.
1936 deltog Sovjet i sanktionerna mot Italien, m’en eftersom
oljesanktioner aldrig blev genomförda fortsatte de ryska oljeleveranserna
tiill Italien hela tiden. Det blev klart att Sovjet var villigt att delta
i gemensamma åtgärder men icke tänkte gå längre än någon annan
i kampen mot angriparna. Samma ståndpunkt intogs i Spanienkriget.
Sovjet gick här så långt som att i noninterventioniskommittén i London
förklara sig ’’icke mera bundet av noninterventionsöverensfkommelsen
än de regeringar som fortsätter att stödja rebellerna med vapen’’. Men
Sovjet vidtog ingen så stor intervention i Spanien att den hade
medfört risk för ett brott med England och Frankrike.
Sovjet var alltså ytterst angeläget att bibehålla goda förbindelser
med de två västeuropeiska stormakterna. Anledningen härtill var
Tysklands so v jet fientliga hållning och Moskvas ängslan för att komma
i motsatsställning till alla de europeiska stormaktema samtidigt, så
att dessa kunde få en gemensam antirysk linje för sitt utrikespolitiska
handlande. Så mycket allvarligare blev därför stämningen i Moskva,
när Munchenuppgörelsen i september 1938 kom till stånd utan att
Sovjet’ tillfrågades, trots att både Sovjet och Frankrike, som hade
allians sinsemellan^ också hade allianser med Tjeckoslovakien.
Säkerligen blev denna uppgörelse utgångspunkten för en ny omprövning
av den sovjetryska utrikespolitiken. Redian i Brest Litovsk hade
ryssarna fruktat att England och Frankrike sökte köpa en
fördelaktig fred på Rysslands bekostnad. Nu, 1938, sade Stalin rent ut
att imperialisterna i London ville avleda den tyska faran genom att
ge Hitler fria händer i öster och därför lockade honom med det rika
Ukraina. Juden Litvinov, som var starkt västeuropeiskt orienterad,
avsattes från utrikeskommissarieposten.
Den röda arméns styrka och de senaste årens odisputabla
framgångar på det ekonomiska området har gjort Sovjet till en önskvärd
bundsförvant. Och Stalin litar säkert mera på sin armé än på de
kommunistiska partierna i andra länder som instrument för sin
utrikespolitik. Men Stalins politik torde också gå ut på att undvika
att den röda armén skall behöva användas. Sovjetunionen har under
de senaste tio åren genomgått en oerhört forcerad ekonomisk iitveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
