Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Jödal, Ole: Sovjets utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 Ole Jödal
revolutionära solidariteten, hade de lett till bakslag. Fredsperioden
1921—-1928 hade lett till att den inre situationen i landet var avsevärt
förbättrad. Utåt däremot hade visserligen isoleringen brutits, men
det hade upprepade gånger visat sig hur lite som behövdes för att den
sikulle återställas. Endast med sina grannar i Främre Asien hade
Sovjet lyckats skapa fasta och vänskapliga förbindelser.
Stormaktema representerade enligt rysk uppfattning ett ständigt hot. Priset
för deras vänskap bestod i att ge dem tillträde till den ryska
avsättningsmarknaden och de ryska råvarutililgångarna. I stormakternas
bittra strid sinsernellan om marknader och råvaror kunde detta
förhållande visserligen utnyttjas till fördel för Sovjet, men faran bestod
ständigt att utländska intressen om de förenades skulle förvandla
Sovjetunionen till en jordbruks- och råvarukoloni åt det
industrialiserade Västeuropa. Femårsplanemas innebörd är bl. a. att undanröja
denna fara: samtidigt som jordbruket kollektiviseras och mekamseras
beredes den frigjorda arbetskraften plats i en växande industri, som
själv bearbetar landets naturtillgångar medan importen av
konsumtionsvaror begränsas och som gör städerna till en bättre marknad för
jordbrukets produkter. Själva takten i injdustrialiiseringen vittnar om
hur stor vikt den stalinska politiken lägger vid att "förvandla
Sovjet-umonen från ett agrarland till ett agrar- och inidustriland". Men
därvid avtog inte bolsjevikernas fruktan för överfall utifrån. Tvärtom
ansåg de det sannolikt att just det "socialistiska uppbyggets"
framgångar skulle skrämma de kapitalistiska staterna så att överfallet
påskyndades. Under första femårsplanen fortsatte man emellertid att
stödja sig på den gamla politiken. Man hade ju det förstärkta
Rapallo-fördraget kvar.
Så kom emellertid Hitler till makten. Det är sant att han
bekräftade Rapallo. Men det är också sant att han predikade korståg mot
bolsjevismen och hyste planer på väldiga erövringar i öster. Nu blev
man allvarlig i Moskva. Skulle man nu förlora Tyskland, som hittills
varit motvikten? Från och med 1933 börjar den enorma ryska
upprustningen. Andra femårsplanen måste läggas om av hänsyn till
försvarets krav och röda armén får ständigt större del av statsutgifterna.
Utrikespolitiskt ledde den nya situationen till en fullständig
omsvängning. Den 10 maj skrev Radek i Pravda: "Sovjetunionen har
definitivt övergivit sin tidigare fientliga hållning gentemot Frankrike
och Versaillestraktaten." I februari framlade Litvinov sin kända
definition av angriparen och godkände på avrustningskonferensen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
