Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Från läsarna - Läkarna och samhället. Ett genmäle - Svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från läsarna 507
att läkarnas opposition varit berättigad. Och är läkarnas intresse för de
underordnade läkarnas förhållanden att åsidosätta samhället för kåren?
Eller är det den omständigheten, att läkarna levererat kritik, som gjort
dem förtjänta att anses negativt inställda? Som alla specialister, som
känna sitt ansvar, måste också läkarna företräda en kritik. En radikal
professor har sagt, att en professor är en man som har en avvikande
mening; det gäller inte bar,a professorer, utan all sakkunskap, som vill
vara värd sitt namn. Denna kritik kommer alltid att te sig obehagligt
»negativ» i frågor, som liksom intygsersättningsfrågan och underläkarnas
lönefråga behandlats på ett godtyckligt och dilettantmässigt sätt. Men
sådan kritik är ej samhällsskadlig; den är ett vitalt samhällsintresse.
Gustaf Myhrman,
med. dr
Svar.
Den inkomsttabell, som tidskriften Tiden förut framlagt, upptar tre
läkare med avsevärd intygsersättning, medan dr Myhrmans tabell blott
upptar två. Tidens tabell följer på denna punkt de uppgifter, som lämnats
av sjukhusdirektionen i en utredning över intygsfrågan vid
Serafimer-lasarettet (återgiven i prop. 206/1939). Dr Myhrman har utan närmare
förklaring uteslutit en bitr^ädande läkare med intygsersättning, antingen
den vid kirurgiska polikliniken eller den vid röntgenavdelningen. Denna
uteslutning är i varje fall utan betydelse för Tidens uppfattning om
»orimligheten av det gamla systemet med synnerligen ojämnt fördelade
sportler som en del av våra tjänsteläkares inkomster», en uppfattning
som klart uttalats av bl. a. allmämia civilförvaltningens lönenämnd, av
riksdagen i diess skrivelser av 1937 och 1938 samt av 1938 års
hälso-och sjukvårdssakkunniga (17 febr. 1939).
Dr Myhrmans kompletterande uppgifter om att ifrågavarande
läkartjänster innehafts under kortare tid än ett år äro under norinala
omständigheter oväsentliga. Att en inkoinst för sex månaders tjänstgöring
uppgår till hälften av inkomsten för ett års tjänstgöring, till fjärdedelen av
en tvåårsinkomst o. s. v. är den föga överraskande konsekvensen.
Tidens påpekanlde att den avsevärda höjningen av läkarnas löner år
1937 tillkom i avsikt att kompensera den senare inikomstminsknlngen till
följd av intygsersättningens avvecklande — ett påpekande som
rimligtvis blott kan gälla de läkye som åtnjuta intygsersättning — bemöter dr
Myhrman genom att sammanfatta prof. Petréns artikel om
uuderläkar-lönerna vid Serafimerlasarettet (Soc-Dem. 19 juli), i vilken intygsfrågan
knappast beröres. För att bemöta dr Myhrmans påstående kan man
inskränka sig att citera departementschefen i 1939 års proposition:
»På sätt framgår av propositionen nr 272/1937, sid. 63,
förklarade sig allmänna civilförvaltningens lönenämnd icke hava något
att erinra mot vissa av karolinska sjukhusets direktion föreslagna^
höjningar av arvodena för de biträdande läkarna vid serafimerlasa-^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
