Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utrike skr ömka 523
ålderspresidentstal i första kammaren vid den urtima riksdagens
öppnande den 8 september, vari han sade sig veta att ålandsfrågan icke
längre är aktuell, ansåg sig utrikesdepartementet böra utsända en
dementi. Uppenbarligen kan ett läge på nytt uppstå då ålandszonens
neutralitet hotas, vilket kan föranleda Plnland att begära svenskt stöd
för genomförandet av skyddsplanen. En sådan situation synes inte
nu föreligga. Eftersom det mest önskvärda tillståndet ur såväl svensk
som finsk synpunkt måste vara att Ålands neutralitet bevaras utan
att en rubbning sker i befästningsförbudet ens delvis eller tillfälligt,
finnes givetvis intet skäl att tillgripa de för ett nödläge planerade
åtgärderna då nödläge ej är för handen. Men lika stora skäl kunna
naturligtvis finnas för ett gemensamt skydd för Ålands neutralitet
mot tvenne stormakter om de samverka som då de rivalisera.
Huruvida frågan om de sovjetryska kraven i den baltiska regionen
haft något samband med tillkomsten av den tysk-ryska pakten
undandrager sig allt sakligt bedömande. Det förefaller ytterst
osannolikt att man från rysk sida skulle betraktat som en olöslig uppgift
att med fredliga medel och utan all garanti-camouflage förvissa sig
om en neutral inställning från de baltiska och de samverkande
nordiska staternas sida om ett krig uppstått, vari Sovjet och
västmakterna stått på samma linje. Vad Finland beträffar hade ålandsfrågan
enligt stockholmsplanen givit en inför stora påfrestningar hållbar
lösning. Det faktum att svaret i ålandsfrågan hölls svävande och
avlämnades i Geneve först efter utrikeskommissarie Litvinovs fall i
maj månad, tyder på att detta besked var en följdföreteelse till den
händelse som markerade omsvängningen i den ryska politiken, låt
vara att en rysk ambassadör redan långt tidigare vetat berätta att
något jakande svar från rysk sida ej skulle kunna emotses.
Den ryska omsadlingen skapade för staterna vid Östersjön ett nytt
och oförmodat, men åtminstone skenbart gynnsammare läge än det
de ansett sig böra räkna med. Som ovan anmärkts stärktes den
nordiska neutralitetsviljan inåt. Under tiden mellan den 23 augusti
och den 1 september gavs flera tillfällen att utåt låta den komma till
synes på nytt.
Det första kom vid det möte, vartill den belgiske monarken
kallade sju iitrikesministrar (ursprungligen inbjödos åtta^ men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
