Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Backlund, Sven: Saint-Simon och Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saint-Simon och Marx 547
skjuter med den. Men ett gemensamt moraliskt handlande från
industrins sida är icke möjligt, därest icke industrimännen, arbetare och
arbetsgivare, på vissa områden kunna möta varandra som kolleger —
mer och mer.
Jag har strukit under dessa ord: mer och mer. De äro helt
avgörande i sammanhanget. De uttrycka reformismens idé: varje
litet framsteg skapar ett nytt utgångsläge till nya krafttag.
Reformismens genombrott i det sociala tänkandet är en ursprunglig
nordisk företeelse. Reformismen arbetar med ständigt ofullbordade
tankar, som glida in i varandra som ljusvågorna i en stigande
morgon-rodnad. Den tyska marxismen har lidit av en logisk
överansträngning, av vad jag vågar kalla en alltför stor klarhet, en teleologisk
klarhet, dogmernas klarhet, som lyser ett ögonblick för att i ett nytt
tidsläge plötsligt förbytas i fullständigt mörker. För min del ser jag
däri huvudorsaken till att den socialistiska utveckling, som lösgöres
med teknikens inbrytande, hejdas i sin normala strömfåra, som inför
naturhinder för att bryta sig en annan väg under översvämningar och
katastrofer av alla slag: bolsjevism, fascism, nazism — vägar som
icke äro framkomliga, ty ingen väg är framkomlig, där hatet mellan
människor ökar i stället för att minska.
Vi leva alltjämt mitt i den industriella revolutionen. Vår uppgift
är sedan halvtannat sekel alltjämt den samma: att bringa tekniken i
framåtskridandets tjänst. Denna uppgift kan inte lösas av andra än
dem, som gemensamt behärska tekniken, genom att industrimän i alla
länder ena sig över nationsgränserna under ledning av en elit av
arbetare och arbetsgivare, som äro genomträngda av medvetandet om
sin makt och sin plikt till ett gemensamt moraliskt handlande. När
detta .skett, har Europa lyfts in på rätt spår.
Icke Sverge ensamt, icke Norden ensam kan fullborda detta
nödvändiga samarbete inom industrin. Frankrike självt lever i detta
avseende på högspänn. Kanske är det just Frankrike som här har att
taga det stora lyftet i Geneve och i Europa, reparerande skadorna
efter olyckshändelserna omkring 1848. Över Karl Marx, men också
över Grundtvig och Branting skall Frankrike då finna vägen tillbaka
till sina istora sociala utopister. Dylika steg tillbaka betyda samtidigt
steg framåt. Den franska demokratin kan aldrig mera hävda sig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
