Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Backlund, Sven: Saint-Simon och Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 Sven Backlund
sina fascistiska och nazistiska grannländer, oni den icke förmår att
bringa ett socialt innehåll in i sin europeiska politik, och detta kan
icke ske annat än genom Nationernas förbund, enkannerligen dess
internationella arbetsorganisation.
Det franska arbetsgivardömet lider långt mer än det svenska av
bördsprivilegier. Över allt sitta som arbetsgivare även för sina
funktioner tvärsigenom odugliga ’’chefer", som inneha sina befattningar
uteslutande på grund av familjens eller släktens inflytande. Men intet
samarbete mellan arbetsgivare och arbetare än tänkbart, därest icke
arbetsgivaren är vuxen, mer och mer vuxen sin ledaruppgift. En
dylik rensning och rening av arbetsgivardömet är emellertid icke
möjligt annat än genom inflytande av en mäktig fackföreningsrörelse, som
kan koordinera produktionen över allt, i djupaste förståelse för att all
skapande verksamhet går tillbaka till den enskilda människans kraft
och att varje företag kräver sin ledare, lika självklart som ett fartyg
sin kapten och sina styrmän: och att det icke finns frihet i ett
samhälle, som icke möjliggör för en människa att göra sig materiellt
oberoende. Ett samhälle, som tillintetgör äganderätten, tillintetgör
samtidigt icke endast friheten, utan också grundvalen för friheten. Detta
är ting, som vår tanke måste plöja igenom, så att tillbörlig hänsyn
tages härtill, jag säger tillbörlig, alltså icke för stor men heller icke
för ringa.
Allt detta är i våra dagar erkänt på nästan alla håll i det praktiska
livet, men det är ingenstädes klart genomtänkt. Följden härav blir, att
det internationella livet tynar och dör. Dess idéer och termer svara
mot en svunnen tids ofullbordade tankar och ha ingenstädes
aktualitet. Europas inationer gå i sin inre politik var sin väg, och deras
förhållanden till varandra äro alltmera ouppriktiga.
Varför? Är det icke därför att vi äro så överväldigade av den
moderna industrialismens problem och folkförsörjningens problem, att
de som ha att lösa dem knappast ha tid att tänka dem igenom utan
måste handla nästan uteslutande på intuition?
Att denna intuition icke är osviklig, visar oss det beklämmande
faktum, att det europeiska samhället ständigt på nytt söker lösningen av
arbetslöshetsproblemet i rustningsindustrins intensifierande. På ingen
punkt ser man klarare, hur förslappat vårt europeiska tankeliv är, hur
litet universellt.
Det finns ingen annan väg ur kärret än ett intellektuellt
penetrerande av industrialismens epok i dess helhet, alltså framför allt de sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
