Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Johnsson, Melker: D. H. Lawrence, kriget och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1). Ii. Lawrence, Kriget och samhället 551
Det ena uttalandet upphäver inte det andra. Lawrence vill föreningen
mellan motsättningarna. Och denna önskan framgick ur hans
personliga levnadsöde.
Lawrence föddes 1885 i Eastwood, en liten kolgruvestad i mellersta
England. Han upplevde här på nära håll de förändringar, som
industrialismen medförde i en urgammal engelsk bondebygd och den
förstörelse av liv och lycka, som blev följden. Vad han såg kom honom
att bittert hata den moderna industrialismen. Han räddade sig själv
genom att bryta sig ut ur miljön. Men han visste samtidigt, att
problemen för den skull inte hade blivit lösta utan fanns kvar där — för
de andra, för dem som han varit kamrat med på skolbänken och
skulle ha följt ner i gruvan, om inte hans litterära talang hade höjt
honom över omständigheterna. Han kan inte låta bli att känna
solidaritet med sina forna kamrater. Därav får hans romaner med
arbe-tarmiljö sin äkta ton.
Men dessa romaner har också en annan egenskap, som var och en
måste observera. Det är verklighetsflykten. Hans tankar om en annan
förbindelse mellan man och kvinna och mellan man och man, hans
rousseauanska naturprogram, hans nya sexuella religion — intet av
detta synes på något sätt kunna förändra den bistra och hårda
verkligheten i Eastwood, där krönikan med olyckor, strejker och
lönesänkningar skrives vidare såsom förut. Hans sociala program förefaller
alltså åtminstone vid ett första flyktigt påseende romantiskt och
verklighetsfrämmande.
Romanernas verklighetsflykt sammanhänger emellertid med att han
inte själv hade tagit upp striden i Eastwood. Hans sociala program
blev i stil med den lösning, som han själv hade funnit — ett
romantiskt äktenskap. Därvid stannar det nämligen till slut i Lady
Chatter-leys älskare. Men denna utväg står inte var och en till buds, och den
hjälpte i grund och botten inte honom själv. Han fick aldrig någon
ersättning för den miljö eller klass, som han hade lämnat. "Man kan
inte höra helt och hållet till någon klass", klagar han en gång.
Gemenskapskänslan hade gått förlorad för honom. Den enda samhörighet
som h^n någonsin hade erfarit var i Eastwood, och den hade han
frivilligt brutit. Han kunde för den skull i sitt inre aldrig slita bandet
med hemorten. Ty så länge man inte har funnit något nytt, hänger
man kvar vid det gamla.
Och samma frågeställningar återkommer i hans böcker. Den
djupaste frågan i dessa är samhörighet kontr^ iudividi^ali$ra, det vill sä^a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
