Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Johnsson, Melker: D. H. Lawrence, kriget och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 Melker Johnsson
just de problem, som han förgäves sökte lösa i sitt liv. Han bröt med
Eastwood genom en process, som var till hälften frivillig och till
hälften tvångsbunden. Han ville förverkliga sina egna möjligheter.
Men ingen kan realisera sig själv utom i gemenskap med andra.
Lawrence sökte därför i kärlek och vänskap, i politik och religion
efter den samhörighet, som hade gått förlorad för honom. Det är
utgångspunkten och slutpunkten i hans liv och samtidigt det ledmotiv,
som binder ihop de olika faserna av hans verk.
Till uppbrottet från Eastwood kommer en annan omständighet, som
bidrar att under Lawrences rotlösa och kringflackande liv hindra
honom från den sociala kontakt, som han så hett åtrår. Det är kriget.
Han måste som så många andra orientera sig på nytt, sedan den
gamla tillvaron — som han var övertygad om — hade slagits i spillror.
Att Lawrence verkligen kände på detta sätt, visar hur djupt kriget
berörde honom. Richard Aldington — författaren till den bekanta
krigsromanen En hjältes död — säger, att av alla hemmasittarna bland
hans kolleger var Lawrence den ende, som föreföll honom att förstå,
vad det gällde för mannen i skyttegraven.
Han var inte pacifist. Han såg "krigets önskan" hos sig och andra.
Den vanliga uppfattningen, att folket intet hellre ville än freden men
tvingades ut i kriget av sina regeringar, föreföll honom därför ytlig.
Men han nöjer sig inte med att påpeka individernas egna känslor av
hat och hämnd i den stora världsförödelsen. Han går ett steg längre
och säger, att kampinstinktens undertryckande i den normala fredliga
tillvaron har gjort det lättare för regeringarna att få folken med sig.
Krigets förutsättning är med andra ord en överdriven pacifism. Vi
måste återställa hos individen den kampinstinkt, som staten har
usur-perat för egen räkning. Hans tankegång kan på ett mera psykologiskt
språk uttryckas så, att förutsättningen för krigets avskaffande ligger
i att det fredliga livet göres mera spännande. Den pseudociviliserade
mänsklighetens otrohet mot naturen kommer att hämna sig. Vi måste
återvända till en mera primitiv visdom. Vi måste återigen skapa ett
samhälle, där människorna kan trivas utan det mekaniska
massmördan-dets stimulans. Men fredens spänning består inte i fotbollsmatcher,
boxning och idrottstävlingar. Oskyldiga surrogat tillfredsställer ingen.
Kriget, dödandet kan inte ersättas av något annat. Att döda är inte
i och för sig synd. Det kan vara "passionerad fullbordan". Den
oförlåtliga synden för Lawrence är det abstrakta, mekaniska dödandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
