Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Willers, Uno: Dolkstötsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 Uno Willers
Då dessa publicerades först 1928 fingo de emellertid icke den
betydelse, som de under andra förhållanden nog kunde ha fått. Som fallet
nu är, behöva de icke mer än i korthet beröras. Större intresse ha de
för det sista avsnittet av denna studie: begreppets
verklighetsunderlag.
General von Kuhl medgiver, att åtskilliga faktorer medverkat till
nederlaget. Bland dessa var en revolutionär ’’Vergiftung des Heeres"
en av de väsentligaste; denna kan dock icke karakteriseras med en
"Dolchstoss" (jfr Breithaupt!), som däremot är den riktiga
benämningen för själva novemberrevolutionen. Denna "föll hären
bokstavligen i ryggen".
Överste Schwertfeger ger uttryck för en önskan att dolkstöten som
ett oklart slagord, vars innebörd icke kan närmare preciseras, måtte
avlysas från den politiska diskussionen. Den kände historikern Hans
Delbriick har betecknande nog givit sin inlaga titeln "Die
Dolchstoss-legende". Termen, på vilken han f. ö. i annat sammanhang varit inne,
kan enligt honom accepteras, om den endast brukades i den av von
Kuhl angivna betydelsen, men då så icke vore fallet, borde den helt
undvikas.
Simon Katzenstein och Ludwig Herz, två sakkunniga, vilka båda
tillhörde det socialdemokratiska partiet, avvisa med bestämdhet hela
dolkstötsteorin. Herz har en längre, ovan refererad utredning av
begreppets härkomst.
I agitationen för riksdagsvalen tycks "dolkstöten" under hela
1920-talet ha spelat en icke ringa roll. Den hade emellertid nu såväl i den
tysk-nationella som den nationalsocialistiska propagandan blivit en
term, som man gärna som ett epitet tillfogar det socialdemokratiska
partiet, så snart detta nämnes, men på vilken man ytterst sällan går
närmare in. En genomgång av en rad årgångar av olika pressorgan
har icke egentligen medfört något nytt bidrag till kännedomen om
begreppets utveckling inom tysk-nationell och nationalsocialistisk
ideologi. I viss mån har det numera fått karaktären av ett ytterst
schablonmässigt slagord, som man icke längre kan giva någon distinkt definition,
men som trots detta uppenbarligen har en mycket stark agitatorisk
verkan på främst de borgerliga kretsarna. På nationalsocialistisk sida
kan man dock spåra en mycket klar tendens att som "dolkstötens"
förövare se såväl de socialdemokratiska som kommunistiska partierna.
Betecknande för denna tendens är en så sent som 1930 av en mycket
bekant nationalsocialistisk prästman, D. L. Miinchmeyer, utgiven
skrift med titeln: ’’Auf Urkunden gestutztes Beweismaterial fiir den
organisiertenii Landesverrat und den Dolchstoss der Marxisten aller
Schattierungen, der Zerstörer deutscher Ehr und Wehr". Som titeln
visar har författaren här sökt framlägga ett bindande material även
mot socialdemokratin, och några punkter ha verkligen anknytning till
denna; främst gäller detta ett par citat ur Vorwärts (jfr nedan!).
Men den väsentliga argumenteringen gäller den oavhängiga
socialdemokratin och Spartakusgruppen eller, med andra ord, i stort sett de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
