Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Svanberg, Victor: Är diktaren asocial?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är diktaren as o dal f 635
har den mest utpräglade individualisten bland levande svenska
författare, Pär Lagerkvist, en gång skrivit.
I naturen och inför döden är dock mäniskan ensam, hör man inte
sällan sägas. Den samhällströtte söker en tillflykt i naturen, där vilar
han ut från jäkt och trängsel. Lyrikern och den lyriskt anlagde
romanförfattaren mena sig här ha ett område utanför samhället. Men
först det högt utvecklade samhällets resurser sätter individen i stånd
att hålla sig med den lyx, som heter ensamhet i naturen. Den
kulturfientlige naturentusiasten är lik ett bortskämt barn, som hoverar sig
i suverän självhärlighet på litet avstånd från sin mor — inte på alltför
långt avstånd. Den oförfalskade ensamheten i naturen kände den
primitiva människan, och den ensamheten var alls inte lustbetonad.
Den var åtföljd av hjälplöshet, skräck och hat.
Inför döden är människan verkligen ensam. Men hon vill inte vara
det. Sedan årtusenden har hon intalat sig, att hon fick ta med sig
tjänare och hustrur i graven eller att hon togs om hand av goda andar,
som förde henne till det fulländade samhället, himlens härlighet. Och
de moderna människor, som inte kunna tro på ett annat liv, trösta sig
i dödsögonblicket med att de skola leva kvar i sina barn och i sitt
verk. Så visar människans protest mot dödens ensamhet mer gripande
än något annat, att ensamhet är ett ont.
Det finns inget annat liv än det vi leva tillsammans med andra. Allt
mänskligt liv är samliv. Det är en allmänt erkänd sanning, en truism,
över allt utom i den estetiska debatten. Även där måste den erkännas,
godvilligt eller motvilligt. De som ei^känna den motvilligt, göra
emellertid en skillnad mellan samliv och samhällsliv. Samhällslivet växlar
från sekel till sekel, från år till år, ja, från dag till dag. Men det finns
mänskliga relationer som äro sig lika genom tiderna. Frågas vilka,
så brukar det svaras: först och främst kärleken. Därför är kärleken
diktens huvudtema. 90 procent av de romaner, som skrivas, äro
kärleksromaner.
Ingenting kan vara oriktigare än denna teori om det evigt
allmänmänskliga, som skulle vara ett värdefullare ämne för dikten än det
tidsbestämda.
Kärleken är visst inte sig lik genom tiderna. Det har funnits tider,
då kärleken varit en alltför obetydlig angelägenhet för att nämnvärt
sysselsätta diktarna. I det krigiska och aristokratiska samhälle, som
lät blinda sångare besjunga striden kring Tröja, var kvinnan ett byte,
som män nog kunde gräla om, men som de kände mycket litet för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
