Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Litteratur - Segerstedt: Demokratins problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651 Litteratur 654
rens utsago visar sig alltså blott innehålla, att med demokrati menas en
organisation under demdkratiska lagar.
Mer detaljerade politiska analyser ersattas genom allmänna deduktioner
i traditionell stil. Den demokratiska åskådningen säges utgå från
värderandet av människan, fascismen från värderandet av gemenskapen.
Härav låter Segerstedt det framstå som en slutsats, att man förföljer judar i
Tyskland men ej i demokratierna. Hur vanliga och naturliga dylika
resonemang än förefalla, bör det likväl hållas i minnet, att det ej alls rör
sig om slutsatser. Av sådana generella utsagor som att man värderar
individerna eller gemenskapen följer ingenting. Pogromer skulle teoretiskt
lika litet eller lika väl kunna försvaras från den ena som från den andra
utgångspunkten. Dessa allmänna värderingar ha endast en konkret
innebörd genom historisk tradition, i föreliggande fall en tradition beträffande
inställningen till främmande folk och raser. Men det existerar ingen
ilogisk förbindelse .mellan det allmänna uttalandet och den speciella satsen.
De tydligaste exemplen på detta sätt att resonera, som medför
omständliga utläggningar och skenbara slutsatser, kanske kunna hämtas ur den
utilistiska litteraturen.
Författaren ägnar stort utrymme åt att framställa delar av olika
sociologiska och psykologiska teorier. Han bygger sedan på dem och talar
därvid stundom direkt om den moderna psykologiens, den moderna
sociologiens inställning. Vilken är den? Beträffande alla frågor av större
betydelse inom såväl sociologi som psykologi ha skilda meningar
framförts. Någon gemensam plattform existerar helt enkelt inte. Dessutom
iä^a de flesta av teorierna mer eller mindre karaktären av system, vilket
omöjliggör att man plockar ut en tanke från någon viss teori och förenar
den med en tanke från någon annan. Vill man därför utgå från »den
■moderna socialpsykologien», så borde man vara tvungen att helt anamma
en teori och förkasta alla andra. Det avstår man, såsom Segerstedt,
likväl ofta ifrån, troligen därför att man, med full rätt, känner sig osäker
beträffande samtliga dessa allmänna teoriers riktighet.
Skiljandet mellan grupp och massa ä,r den huvudaspekt, som författaren
vill överföra från socialpsykologien till politiken. »Den avgörande
skillnaden mellan gruppen och massan» är, att gruppen är en fast organiserad
storhet »med normer, lagar och tradition» medan massan är »ett spontant
fenomen». Demokratierna sägas sträva efter att skapa reflekterande,
självverksamma grupper medan diktaturerna målmedvetet eftertrakta »att av
folkets flertal skapa en blind och dum massa». Författaren erinrar om
novemberpogromerna i Tyskland. Emellertid kan väl knappast länder
som Italien och Tyskland förebrås att det där råder brist på fasta
organisationer, att lösa massor få härska. För kuriositetens skull kan ju
erinras om att novemberpogromerna enligt många ögonvittnen utfördes
av organiserade förband medan den »blinda och dumma» massan gav
uttryck åt sin avsky över aktionerna. Benägenheten att framskapa fasta,
organiserade grupper är säkerligen icke mindre inom diktaturerna än
annorstädes. Att vidare beteckna diktaturernas idealmedborgare som blind
och dum är givetvis att bedöma honom ur rent demokratisk synvinkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
