Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Litteratur - Segerstedt: Demokratins problem - Björnberg: Parlamentarismens utveckling i Norge efter 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652 Litteratur 654
Den objektiva skillnad som kvarstår är, att demokratierna och ej
diktaturerna förutsätta ikritiskt reflekterande och fritt verksamma grupper,
d. v. ;s. att de föTutsätta existensen av demokrater, något som knappast
erfordrar en soeiologiak bevisföring för att fastslå.
Segerstedt hävdar genomgående, att människornas föreställningar om
sanning och verklighet äro bestämda av den grupp, vari de leva. Någon
objektiv sanning eller verklighet skulle alltså ej finnas, omgivningen
Sikulle dana vår världsbild. I det avslutande kapitlet skriver författaren
rörande skolbildningen att »för de totalitära staterna blir det, vid
utbildandet av de unga, framförallt fråga om propaganda; för demokratin
är det fråga om uppfostran». Skillnaden mellan dessa former av
kunskaps-meddelande måste bestå i att man genom uppfostran anses få verklig
kunskap, genom propaganda tillrättalagd, falsk kunskap. Denna skillnad
kan uppenbarligen från författarens berörda utgångspunkter icke
upprätthållas.
Jörgen Westerståhl.
Arne Björnberg: Parlamentarismens utveckling i Norge efter 1905.
Skrifter utgivna av statsvetenskapliga föreningen i Uppsala X. 1939.
400 sid. Kr. 8:—.
Arne Björnbergs doktorsavhandling är en monografi över norsk
parlamentarism från unionskrisen fram till den nu sittande regeringen. En
framställning av denna ’karaktär måste huvudsakligen uppehålla sig vid
att skildra och närmare analysera förhållandena vid de olika
regeringarnas tillkomst och avgång. Trots att alltså författaren ägnar nästan alla
’de 400 sidorna åt att i detalj följa periodens 16 regeringsbildningar och
15 regeringsdemissioner är avhandlingen njutbar även för andra än
fackmän. Härtill bidrar att stilen är lätt och ledig. Men framförallt får man,
medan man tar del av i och för sig värdefulla fakta om norsk
parlai-mentarism, även många intressanta inblickar i Norges politiska liv.
Regeringarnas historia blir i stor utsträckning personhistoria. Alla Norges
mer framstående politiker från denna epok presenteras och genom att
författaren i stor utsträckning kunnat begagna sig av otryckta
dagboksanteckningar blir bilden av det politiska spelet i de interna kretsarna
mycket ingående och delvis ny.
Författaren inskränker sig uteslutande till att teckna den rena
parlamentarismens historia. Avhandlingen är typisk för en viss form av
exklusiv statskunskap och den lider av dess begränsningar. Den allmänna
politiska utvecklingen avspeglas endast genom de olika partiernas
representantantal i stortinget. Den sociala bakgrunden framträder blott i
form av uppgifter om stortingets sociala sammansättning. Även
redogörelsen för den konstitutionella rätt och praxis, som i sammanhanget
är av intresse, är synnerligen knapphändig. Exempelvis saknas en
beskrivning av stortingets omröstningsförfarande vid de behandlade
förtroendefrågorna, vilket medför viss oklarhet.
Jörgen Westerståhl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
