Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Tingsten, Herbert: Problem i svensk demokrati I. Vår parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problem i svensk demokrati
ende, men än mindre ha de varit föremål för dess misstroende. De utanför
regeringen stående partierna ha ställt sig avvaktande till regeringens
handlande; deras allmänna attityd har skiftat mellan benägenhet till kritik och
välvillig tolerans.
★
Utvecklingen till minoritetsparlamentarism hade icke förutsetts i
debatterna under kampen för demokratin. En genomgång av dessa debatter ger
intrycket, att man icke närmare reflekterade på att problem vid
regeringsbildningen kunde uppstå. Detta förklaras av flera omständigheter.
Demokratiseringskravet stod helt i förgrunden och ringa intresse ägnades åt frågan
om parlamentarismens gestaltning. Det engelska systemet, som under tiden
1868—1910 uppvisade nästan uteslutande majoritetsregeringar, betraktades
av Staaff och andra som mönster och åberopades ständigt som det
"egentliga" parlamentariska systemet. Minoritetsparlamentarismens förekomst,
främst i Frankrike, synes knappast ha observerats. Det bör också
ihågkom-mas, att minoritetsparlamentarismen varit långt mera framträdande efter
världskriget än tidigare; i flera stater, som förut hade en parlamentarism
av majoritetstyp, ha under senare tid minoritetsregeringar varit vanliga, och
detta har också varit fallet i flertalet efterkrigsdemokratier.
Vad särskilt beträffar det socialdemokratiska partiet, ställde sig detta länge
avvisande mot tanken både på samverkan i regeringsställning med ett
borgerligt parti och på bildandet av en socialdemokratisk minoritetsregering.
Enligt en primitivt marxistisk linje betraktades regeringen i en borgerlig
stat som en kapitalismens administrationsapparat och det vore orimligt att
ett socialistiskt parti skulle medverka vid dennas skötsel. Enligt en mindre
ideologisk synpunkt borde en socialdemokratisk regering komma till stånd
först då partiet kunde genomföra väsentliga programpunkter.
Händelsernas egen logik drev partiet att modifiera sin inställning. För att
åstadkomma en vänsterregering, som kunde genomdriva demokratiseringen, måste
partiet år 1917 samgå med de liberala, och år 1920, då liberalerna vägrade
och en högerregering var otänkbar, måste partiet ensamt ta ansvaret för
att en parlamentarisk ministär överhuvud skulle kunna bildas. Länge
kvar-levde dock inom partiet en vag föreställning om att det, ehuru
parlamentarismen i princip godtagits, icke ägde samma skyldighet att åta sig
regeringsuppdraget som andra partier. Efter nederlaget 1926 hävdade många,
att partiet skulle bilda regering endast i majoritetsställning; ytterst var denna
tanke en förtunnad form av den gamla, särskilt inom den tyska
socialdemokratin under kejsardömet omhuldade förhoppningen att man efter en
tid av obunden opposition skulle nå makten, hela makten och en stabil makt. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
