Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Hedenius, Ingemar: Om Hägerströms filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättsliga satser. Innehåller denna teori, som jag tror, något riktigt, torde
detta i själva verket vara tillräckligt att tillförsäkra honom en plats bland
föregångsmännen i filosofins historia. Och hur därmed än må förhålla sig,
förefaller det mig vara fullt säkert, att vi här ha att söka hans största
betydelse som filosof.
Jag tänker på det som med ett fult ord kallas Hägerströms värdenihilism.
Denna är ingen nihilism av något slag utan en teori, som åsyftar en
verklighetstrogen beskrivning av vissa välkända, men notoriskt svårtolkade fakta.
Teorin innebär, men är inte bara en radikal kritik av vissa allmänt
vedertagna föreställningssätt inom moralfilosofi och rättsvetenskap, och den har,
om den är riktig, utomordentlig betydelse icke blott för hela den praktiska
filosofin utan även för centrala delar av den vetenskapliga juridiken. Jag
skall försöka ange en tankegång i teorin, den som förefaller att vara allra
väsentligast.
Såsom utgångspunkt må några grundläggande distinktioner framhållas.
En av dessa är den mellan sats och påstående. En sats är "min fader är död",
en helt annan "my father is dead", ytterligare en annan "mein Vater ist
gestorben". Dessa satser äro olika, därför att de bestå av olika ord och höra
hemma i olika språk. Men fastän de tre satserna äro olika, stå de i en viss
relation till en och samma sak, nämligen ett visst påstående. Satser, d. v. s.
ordsammanställningar av vissa slag, äro således en sak, påståenden, d. v. s.
sådant som filosoferna kalla omdömen, en annan, och påståenden äro icke
några språkliga fenomen. Men de språkliga fenomen, som äro satser, kunna
stå i en viss relation till omdömen, den relation som jag åsyftar, när jag
säger, att en sats "uttrycker" ett omdöme. Vidare finns det olika slag av satser,
indikativa, såsom de nyss nämnda, imperativa, såsom "lägg brevet på posten!",
rena utropssatser, t. ex. "härligt, härligt blir det då" o. s. v. Det finns även
andra slag av satser än dessa.
Ytterligare är att märka ett annat förhållande, som är en hörnsten i
logiken och icke betvivlas av någon ansedd filosof: varje påstående är
nödvändigtvis antingen sant eller falskt och endast påståenden kunna vara sanna
eller falska. Varken ett hus, en människa eller ett faktum sådant som det, att
min ärade läsare just nu studerar denna sida i Tiden, hör till den klass av
saker, som kunna vara sanna eller falska, helt enkelt emedan ingen av dessa
saker är ett påstående. Och mycket av det som dagligen passerar i mitt
medvetande är varken sant eller falskt av alldeles samma grund: önskningar,
begär och viljeimpulser, känslor, sinnesintryck och föreställningar om det ena
eller det andra. Då och då omfattar jag emellertid ett påstående, tror, menar
eller vet något. Så fort något dylikt sker har det en mening att fråga, om det
jag påstår, tror eller menar är sant eller falskt, ty det måste alltid vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
