Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Hedenius, Ingemar: Om Hägerströms filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endera. Och endast då mitt medvetande omfattar något dylikt, har det en
mening att fråga, om det jag omfattar är sant eller falskt.
Om man betraktar de olika slagen av satser, är det tydligt, att flera av dem
sällan eller aldrig uttryckt några påståenden eller omdömen. Ett imperativ
utsäger ingenting som kan vara sant eller falskt. Ej heller gör en ren
utropssats det, eller en önskesats av typen "måtte det bli fred!". Det finns i själva
verket en mängd satser, som icke uttrycka omdömen. Sådana satser kunna
uttrycka andra saker, en vilja, en sinnesförfattning, eller en önskan, begär, harm
eller glädje. Emellertid är det tydligt, att av de indikativa satserna åtminstone
en del uttryckta påståenden, t. ex. "2+2=4", "guld är gult", "kriget började
i september", "jag våndas" och många andra, som på detta sätt ha subjekt
och predikat.
Vi ha alltså att göra med tre olika klasser av företeelser. Av alla saker i
ordets vidaste mening, d. v. s. alla möjliga verkliga och overkliga föremål
och händelser, skilja vi först ut den mycket speciella klass av saker, som äro
påståenden, de enda saker, som kunna vara sanna och falska, och som
samtidigt alltid äro endera. En annan speciell klass av saker, som icke äro
påståenden, äro satser. Dessa kunna "uttrycka" vissa saker. En del av de saker,
som satser kunna uttrycka, äro påståenden. Till sist ha vi hela mängden av
saker, som vi kunna fälla påståenden om. Denna klass omfattar så att säga
allt mellan himmel och jord, även satser och påståenden, men till
övervägande del helt andra saker: hus, människor, och allehanda händelser,
däribland även sådant som egnas och andras känslor, önskningar och
viljeimpulser. Alltså: Vad som helst är inte ett påstående, och satser äro något
annat än påståenden, samtidigt som en del satser uttrycka påståenden, och
påståenden kunna vara påståenden om vad som helst.
En utgångspunkt för den s. k. värdenihilismen är nu antagandet, att många
indikativa satser icke uttrycka några påståenden, fast man allmänt tror, att de
göra det. Själva värdenihilismen består däri, att detta antagande även gäller
satser av följande fyra typer: "detta är gott", "detta är ont", "detta bör ske",
"detta bör icke ske". Teorin går alltså väsentligen ut på, att den som uttalar
eller tänker en sats av någon av dessa typer, icke påstår något om något. Det
är då både lönlöst och meningslöst att fråga, om det som normalt uttryckes
med en dylik sats är sant eller falskt — just därför att ingen dylik sats
uttrycker något påstående eller omdöme. Som allt annat kunna dessa satser
själva bli föremål för påståenden, och detsamma gäller givetvis om de saker,
som de ifrågavarande satserna uttrycka. Att komma med dylika påståenden
ansåg Hägerström vara en förblivande uppgift för den praktiska filosofin.
Men själva uttrycka de ifrågavarande satserna inga påståenden. Och om det
vetenskapliga arbetets mål ingenting annat är än att komma fram till vissa slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
