Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika 2611940
Sverge är nu snart uppe i internationell klass med sina försvarsutgifter.
Ännu är det visserligen ett gott stycke kvar för oss innan försvaret tar i
anspråk hälften av nationalinkomsten. Och det är ungefär vad som fordras
för att man skall få lov att räknas till stjärnklassen bland rustningsstaterna.
För Sverges vidkommande skulle en sådan standard betyda
rustningsutgifter på cirka fem miljarder för ett budgetår, eller fyrdubbelt mot vad vi
nu måste punga ut med. Vid en sådan jämförelse te sig våra nuvarande
försvarsutgifter fortfarande blygsamma. De ordinarie försvarsutgifterna
under fjärde huvudtiteln ha i budgetförslaget upptagits till 327 miljoner mot
320 miljoner innevarande finansår. Det som kostar de stora pengarna är
beredskapen och de många inkallelserna. Räknar man med att nuvarande
försvarsberedskap skall hållas i stort sett oförändrad under nästa budgetår,
måste kostnaden uppskattas till åtminstone 800 miljoner kronor. Med en
sådan förutsättning — att läget ej förvärras — komma våra försvarsutgifter
under nästa budgetår upp till inemot 1,200 miljoner.
Riksdagen förefaller att ta dessa kraftiga utgiftsstegringar med
fatalis-tiskt lugn. I årets remissdebatt hördes påfallande litet av de vanliga
jere-miaderna över de ständigt växande statsutgifterna. Som förut sagts, är
också vår nuvarande försvarskostnad låg, jämförd med topprustade staters.
Men då man tänker på vilka jämmerlåtar som förr om åren stämts upp när
det gällt några tiotal miljoner för sociala utgifter, är det nervlugnande att
se hur oberört riksdagen och folket i dessa dagar finner sig tillrätta med
utgiftsökningar av tiodubbla eller tjugodubbla storleken.
Ställer man saken på sin spets, borde det icke möta oöverkomliga
svårigheter för vårt folk att uthärda den nuvarande belastningen och låta
varje år bära sina utgifter. Vår nationalinkomst — ett grovt mått på vår
ekonomiska prestationsförmåga — torde för det sistförflutna året ligga
ett par miljarder högre än för tio år sedan. När hela vår statsbudget icke
överstiger två miljarder, rymmes hela denna budget inom ökningen sedan
1929. Vi skulle kunna betala alla utgifterna och ändå på det som blir över
leva minst lika gott som under högkonjunkturåret 1929.
S å schematiskt går det inte för en finansminister att räkna, åtminstone inte
förrän den yttersta nöden tvingar. Med de ökade inkomsterna ha män- 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
