Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
Med den vändning debatten sedan tog, verkade detta citat nästan som
en förhandsgardering. Ty Sandiers tal i remissdebatten tycktes ämnat, och
uppfattades även, som en vidräkning med regeringen och dess
Finlandspolitik. Huruvida Sandler själv hade ämnat sitt tal som en frontattack
mot regeringen förefaller alltjämt oklart. Hans båda senare inlägg hade
en mera dämpad ton. Ser man till innehållet i dessa båda repliker, synes
det som om Sandler icke själv gjort riktigt klart för sig hur han vill att
vårt land skall handla i nuvarande situation. "Sista veckans händelser",
sade han i andra omgången "ha fört mig till den slutsatsen, att vad
förhållandena i Norden beträffar, behovet av samarbete icke bör begränsas
till Ålandsfrågan, utan att det krävs även ett militärt samarbete." I tredje
och sista omgången yttrade han — här hela tiden enligt TT-referatet: "Efter
de förklaringar som föreligga om de hjälpaktioner, som skola fylla
trontalets anspråk, förmodar jag det inte skall vara någon svårighet för mig
att stödja regeringen i dessa strävanden: Jag säger bara: god fortsättning."
Denna slutliga nyansering är ju på det hela taget en lojalitetsförklaring
till regeringen och en anslutning till dess nuvarande politik. Statsministern
kunde i sin slutreplik med fog säga, att vad Sandler fått läktarapplåderna
för efter sitt första anförande — det hade Sandler icke menat! Det har talats
om, begripligt nog, att Sandler med sitt tal i remissdebatten ville bereda
sig på en roll som samlande oppositionsledare och anförare för de krafter
i olika läger, som önska ett aktivare ingripande från Sverges sida i den
rysk-finska konflikten. Liknande ha.r förekommit i den politiska historien,
och antagandet att Sandler skulle hysa sådana planer är i och för sig ingen
förnärmelse. Menar han verkligen att den nuvarande kursen är farlig,
eller blir farlig i ett visst läge om den fortsättes, är det hans enkla plikt
att försöka vrida kursen i en annan riktning och sätta in hela sin kraft på
detta. Hans avslutningsreplik i remissdebatten motsäger dock antagandet
att han just nu är hågad för en aggressiv opposition. Om så varit fallet,
skulle han rimligtvis icke ha utfäst sitt stöd åt regeringens politik.
Det kan ju också hända, att Sandiers temperamentsutbrott tillmätes
vidare syften än vad han själv hade avsett. Det var hans första större
framträdande efter det han lämnat regeringen. Man antager naturligt nog, att
den kritik han då levererar i så uppseendeväckande form adresserar sig
väsentligt till de kvarstannande kollegerna i regeringen. Detta antagande
kanske ger en alltför schematisk bild av det som kan ligga bakom. Den
hållning vårt folk kommit att intaga, liksom också statsmaktens attityd
gentemot Finland, var icke från början i sin närmare utformning alldeles själv- 73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
