Tiden / Trettioandra årgången. 1940 / 79 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Herriot, Edouard: Rasfrågan och revolutionen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

►	Den franska revolutionen gav frihet även åt de förtryckta raserna. Frankrikes judar fingo fulla medborgerliga rättigheter, slaveriet i de franska kolonierna avskaffades.

Edouard Herriot

Rasfrågan och revolutionen

I den franska rättighetsförklaringens första artikel heter det:
"Männi-.skorna födas fria och likställda i rättigheter." I den tionde artikeln
tillfogas: "Ingen får ofredas för sina åsikter, inbegripet de religiösa åsikterna,
så länge deras uttalande icke stör den allmänna ordning, som upprättats
genom lagarna." Låt oss se hur den franska revolutionen har genomfört
dessa principer, som i dag äro så misskända både i Tyskland och Italien.

Frågan förelades den konstituerande nationalförsamlingen av Mirabeau.
Bland de många skrifter, som gjort honom ryktbar, hade Mirabeau 1787
publicerat en om "Moses Mendelsohn och judarnas politiska frigörelse".
Under den andra hälften av 1700-talet levde i Tyskland en filosof Moses
Mendelsohn, farfar till den berömde kompositören. Hans öde är värt att
återkalla i minnet under den fruktansvärda tid vi nu uppleva. Moses var
son till en fattig judisk lärare vid namn Mendel. För att förtjäna sitt
uppehälle gav han sig i tjänst hos en rabbin, studerade ulan undervisning latin
och naturvetenskap och fick slutligen anställning hos en fabrikant, vars
kompanjon han senare blev. Han befann sig i ständig kontakt med sina
ryktbaraste samtida i Tyskland, Lessing, Nicolai, Lavater. Lessing,
toleransens store försvarare, hade redan år 1749 utgivit en bok till försvar för
judarna och 1779 Bitt drama "Natan den vise", i vilket han uppmanade de
troende av olika religioner att ena sig. Mästerverket bland Mendelsohns
skrifter är hans "Fedon eller själens odödlighet", som utkom i Berlin 1767.
Han framstår här som en tysk Platon, i sin dialog låter han Sokrates
återuppleva, det är en handledning i tolerans, som naturligtvis irriterade
fanatiker av olika slag. Méndelsohn stötte sig både med synagogan och kyrkan.
Fredrik II vägrade honom tillträde till Berlins akademi. Mirabeau kände
Mendelsohns öde och gjorde det bekant i Frankrike.

Även en annan fransman, prästen Henri Grégoire, har gjort en väsentlig
insats för att skingra rasfördomarna. Han var född 1750 i trakten av 79

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>