Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Herriot, Edouard: Rasfrågan och revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kdouard Herriot
Lunévillc och var son till en fattig skräddare. Sedan lian blivit kyrkoherde
i Embermesnil, fortsatte han sina studier. 1788 publicerade han sin "Essay
om judarnas fysiska och moraliska förbättring", vilken genom sin
frihetsvänliga tendens förde honom in i politiken. Henri Grégoire var präst och
förnekade aldrig religionen, men han var också en lidelsefull revolutionär
och patriot. Han satt ordförande under det berömda sammanträdet medan
folkmassan stormade Bastiljen, han deltog i utformandet av den nya
författningen för prästerskapet samtidigt som han motsatte sig de religiösa
kon-gregationernas upplösning och försvarade jesuiterna. Han bekände sig till
den nya regimen och blev biskop i Blois. Grégoire var en av de första,
som krävde monarkins avskaffande och införandet av republik. Han har
uttalat den kända satsen: "Kungarnas historia är historien om folkens
martyrium". Länge arbetade han för en verkligt republikansk skolordning.
Han var stark i sin tro: den 17 brumaire år H vägrade han att ansluta sig
till pariserbiskopens avfall, han brydde sig inte om det skrän, som mötte
honom, han fortsatte att bära sin prästrock mitt under revolutionen.
Henri Grégoire blev senare en motståndare till konventet. Han var
och förblev en anhängare av den konstituerande nationalförsamlingens
idéer. Han vägrade emellertid att offra sin övertygelse under de händelser i
början av 1800-talet, som kommo så många att byta åsikt. Han försvann
inte ur det politiska livet, men han röstade mot kejsardömets upprättande.
Då han 1819 valdes som deputerad från Isére, uteslöt kammaren honom.
På sin dödsbädd vägrade han att återtaga sin mening, trots att detta
uppställdes som ett villkor för sakramentet. Vid hans begravning i maj 1831
närvoro väldiga folkmassor, som spände hästarna från likvagnen och själva
drogo den till Momtparnasse’ kyrkogård. Henri Grégoire var grundare av
"De svartas förbund"; i början av revolutionen krävde han att mulatterna
och de fria negrerna skulle få samma politiska rättigheter som de vita. Hans
ihärdiga kamp ledde till en förordning av 1790, som fastslogo dessa
rättigheter. Och det var år 1826, fem år före ein död, bom han publicerade ett
arbete med titeln: "Om hudfärgens ädelhet eller Om de vitas fördomar mot
afrikanernas färg".
Även om judarna behandlades bättre i Frankrike än i andra länder,
betraktades de dock som lägre stående varelser. Deras ställning var dock
olika i olika landsdelar. Dels funnos portugisiska, spanska och franskfödda
judar i Sydfrankrike, dels de ostfranska judarna från Elsass och Lothringen.
De sydfranska judarna bodde framför allt i städerna Bordeaux, Bayonne,
Avignon och Carpentras. I Bordeaux hade de det ganska bra, i Bayonne
80 voro de mera övervakade. I grevskapet Venaissin, den påvliga besittningen
Tiden 2 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
