Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Herriot, Edouard: Rasfrågan och revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rasfrågan och revolutionen
som förenades med Frankrike år 1791, åtnjöto de asylrätt och en vidsträckt
frihet. De kunde fritt utöva sin religion, de fingo äga fast egendom, även
om de måste hålla sig till en egen stadsdel, där de hade rätt att handla
med begagnade möbler och kläder. I östra Frankrike och i Paris levde de
däremot ett ganska vanskligt liv, tyngda av pålagor och utan rätt till annat
arbete än låneverksamhet; deras äganderätt var begränsad. I Elsass var
deras antal störst: år 1784 räknade man där 3,600 judiska familjer, d. v. s.
omkring 19,000 personer. De hade inte rätt att bo i Strassburg; för att
få komma in i staden måste de "åtföljas och vaktas av polis eller
fångvaktare". De måste hålla samma helgdagar som katolikerna, de fingo inte
hålla kristna tjänare, de utövade fastighets- och boskapshandel, de hade
inte rätt att tillhöra hantverksskråna. Judarna i östra Frankrike levde
sålunda under långt större förtryck än sina rasbröder i Sydfrankrike. De
som sökte sin tillflykt i Paris voro tvungna att bo i speciella stadsdelar, de
ostfranska judarna i Saint-Denis och Saint-Martin, de portugisiska i
Saint-Germain. Är 1789 fanns det därför inte fler än 500 judar i Paris.
Förändringen av judarnas ställning ägde rum under inflytande av den
nya frihetsidéen. Vi ha redan nämnt om Moses Mendelsohn och hans verk.
Voltaire var däremot alltigenom fientligt inställd till judarna; han var till
sin inställning oberoende men konservativ. Det är tillräckligt att läsa
"Dictionnaire philosophique" för att förstå i hur hög grad antisemitiska
fördomar behärskade 1700-talet. För Voltaire var det judiska folket "det ur
politisk synpunkt mest föraktliga". Han förebrådde dem för slaktoffer av
människor och för att äta kristet kött.
År 1783 utkom i Berlin ett arbete, som fick stort inflytande, särskilt på
Mirabeau: en bok av Dohm om "Judarnas politiska frigörelse". Vid samma
tid utlyste vetenskapsakademin i Metz en tävlan över ämnet: "Är det
möjligt att förbättra judarnas läge?" Vi ha tidigare sett att Henri Grégoire
deltog i denna rörelse. I en skrift till de kristna säger han: "Man stänger
in judarna, man nekar dem att umgås med det övriga folket, och samtidigt
förebrår man dem för utövandet av de yrken, som man påtvingat dem".
Ludvig den XVI:s regering genomförde i en förordning av 1784 en försiktig
reform, men samtidigt vidtogos nya stränga repressalier. Det var
general-ständernas sammankallande som möjliggjorde frigörelseverket. I östra
Frankrike fingo judarna rätt att insända klagoskrifter och Grégoire
uppmuntrade dem till detta: "Inför generalständernas sammanträde böra ni förena
er med medlemmar av andra folkgrupper för att kräva medborgarnas
rättigheter och skyldigheter. Som aldrig förr är ögonblicket nu kommet." Från
och med den 31 augusti 1789 begära ombud för de ostfranska judarna inför 81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
