Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Beyer, Nils: Stockholmsteater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholmsteater
Starkare representation av deras skådespel, såsom Pär Lagerkvist (Seger i
mörker) och Ragnar Josephson (Farlig oskuld) har av politiska skäl
avlägsnats från spelplanen. Försiktigheten yttrar sig inte blott i repertoaren,
utan även i regin och spelet, såsom då i Kjeld Abells kvicka och
allvarliga tidsdrama, Anna Sophie Hedvig, Rune Carlstens clownartade
framträdande i en av de avgörande rollerna bragte stycket ur jämvikt och
kom dess "farliga" angrepp på de autoritära makterna i tiden att förbytas
i ett skämt.
★
Anna Sophie Hedvig är ett skådespel om en liten dansk provinslärarinna.
Hon uppenbarar sig en dag hos sina fina släktingar i Köpenhamn, där hon
blir måttligt välkommen, eftersom familjen just skall ha middagsbjudning,
bland annat för en mäktig affärsman vars humör är av viss betydelse för
familjens ekonomi. Efter middagen sitter sällskapet och pratar vid
aftonbrasan, och samtalet halkar in på frågan, om man kan mörda. Gör en
vanlig hygglig människa något sådant? Nej, naturligtvis inte, alla avvisar
tanken som en orimlighet. Då upplåter den lilla landsortsfröken sin blida
röst och säger till allmän förbluffelse: jo! Hon har mördat. För att rädda
flickorna i sin skola från en sadistisk föreståndarinna har hon med berått
mod knuffat denna utför en trappa med påföljd att hon slagit ihjäl sig.
Det blir helt naturligt en stark effekt av denna överraskande bekännelse.
Sonen i huset tar häftigt parti för Anna Sophie Hedvig och anklagar de
andra för den falska, väluppfostrade, välmenande, passiva "humanitet", som
vill hålla sig utanför och på sin höjd är mäktig den enda "handlingen"
att koppla av radioapparaten. Men i ett ordnat samhälle får man ju i
alla fall inte ta rättvisan i egna händer. Det vet den store affärsmannen.
Han ringer efter polis. Fröken Hedvig är också beredd att ta
konsekvenserna av vad hon gjort.
Skådespelet lider av två svagheter. Publiken får aldrig se den sadistiska
föreståndarinnan: nödvändigheten att röja henne ur vägen är en
förutsättning för dramat, ett postulat, där vi endast har den andra partens försäkran
att hålla oss till. Den andra svagheten är den att styckets bov — den store
affärsmatadoren — tyvärr handlar fullkomligt oklanderligt, då han ringer
efter polis. Abell har begagnat sig av den rättighet han hade i sina tidigare
expressionistiska skådespel (Melodin som kom bort och Eva gör sin
barnplikt) att arbeta med symboliska handlingar, även i detta skådespel, som
eljest är realistiskt, en blandning av kriminal- och konversationskomedi.
Men här är mordet ett mord. Det går inte att komma ifrån.
Kjeld Abell har själv haft denna svaghet på känn. Därför har han låtit
pjäsen sluta med en symbolisk vision, där Anna Sophie Hedvig går fram 105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
