Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Langlet, Emil: Sydosteuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t’. LaiigU i
I förhållande till Ungern gick Jugoslavien i täten för en
avspänningspolitik, som underlättades av att Ungern sedan det på en punkt fått sina
revisionskrav uppfyllda, nämligen i samband med Tjeckoslovakiens
delning, synbarligen uppgav sina anspråk på jugoslaviskt territorium. Att
mildra motsättningen mellan Ungern ocli Rumänien visade sig emellertid
omöjligt. Och när planerna om Balkanförbundets omdaning till ett
allmänt sydosteuropeiskt block i höstas först framkommo var det tydligt, att
den ungersk-rumänska frågan skulle bilda den största svåirigheten.
Förutsättningen för ett sådant block, vars nytta för alla parter ingen
bestrider, är nämligen att revisionsstaterna få sina krav uppfyllda eller att
de avstå från dem — eller att man kan finna en lämplig basis för
kompromisser å ömse sidor. Så snart den första rysskräcken gått över,
framhärdade icke blott Ungern i sina krav men även Bulgarien började på nytt
göra sina anspråk på södra Dobrudsja gällande, särskilt som man tyckte
sig skönja en förhoppning om att få dem realiserade med ryskt bistånd.
Ä andra sidan visade Rumänien ingen som helst benägenhet till eftergifter.
Icke desto mindre synas strävandena att få till stånd ett sydosteuropeiskt
block ursprungligen ha utgått från Rumänien, som hoppades att därigenom
få ryggtäckning vid ett eventuellt ryskt angrepp men icke ville betala vad
man begärde för saken; från jugoslavisk sida torde försök ha gjorts att
finna en gyllene medelväg, dock utan framgång.
I varje fall påskyndades arbetet på det sydosteuropeiska blocket, nu
med Turkiet som drivande kraft. Även Italien gjorde en positiv
ansträngning genom att — det skedde som bekant på Venedig-mötet mellan
utrikesministrarna grevar Ciano och Csäky — försöka förmå Ungern att
skrinlägga sina revisionskrav åtminstone så länge kriget varar mot ett vagt löfte
om Italiens stöd för deras uppfyllande efter krigets slut. Samtidigt torde
Rom ha försökt förmå Rumänien till vissa eftergifter. Men även om bägge
dessa länder skänkte de italienska råden en välvillig uppmärksamhet,
svävade man i början av detta år i fullkomlig ovisshet om en basis för
samförstånd skulle kunna uppnås på denna punkt. Samtidigt närmade
Bulgarien sig Ryssland ytterligare, särskilt i kommersiellt hänseende och
kanske i den lovvärda avsikten att därigenom erhålla en motvikt mot det
överväldigande tyska inflytandet på dess utrikeshandel. Detta ledde i
sin tur till en febril verksamhet i Sofia, framför allt av den turkiska men
även av den italienska diplomatin, och tydligtvis har Sovjets inflytande
i Bulgarien redan i stort sett neutraliserats.
Emellertid var situationen ännu i slutet av januari mycket oklar, och
man väntade därför överallt med spänning Balkanförbundets rådsmöte,
156 som kunde antagas rensa luften. I sista stund kom en sensation som yt-
Tii)kn 3 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
